Cyrille Aimée: Move On: A Sondheim Adventure

Mack Avenue (Naxos)
Cyrille Aimée voc, Assaf Gleizner p, rhodes, Jeremy Bruyere b, Yoann Serra dr, Thomas Enhco p, Ralph Lavital g, Patrick Bartley as, Bill Todd ts, med flera. Insp. Studio Sextan La Fonderie, Paris, maj och juni 2018.

Albumtiteln, Move On: A Sondheim Adventure, anger att Cyrille Aimée inte tolkar Stephen Sondheims låtskatt rakt upp och ner. Långt därifrån, hon både avviker från melodierna och hittar på en massa egna hyss.
Nej, jag kan inte påstå att jag odelat gillar den franska sångerskans glada, infallsrika och till allra största delen akustiska jazzifieringar av Sondheims överjordiska musikalmelodier. Men tar man sig bara igenom de två första spårens jobbiga scatsång väntar ett charmigt och varierat album med många bottnar, både musikaliskt och textmässigt.

Urvalet är inriktat på de mer okända sångerna men två paradnummer har ändå inkluderats, Being Alive och Not While I’m Around. Den förra fungerar oväntat bra som New York-salsa. Kärleken till romskt swing manifesteras lite här och där, Mathias Levys snygga violinsolo i Love, I Hear är ett bra exempel, och latinvibben i den avslutande With So Little To Be Sure Of är avskalad musikglädje till hundra procent. I inledningen till det tolfte spåret, I Remember, händer något konstigt. Den redan eklektiska musiken försvinner in i en härlig dimma där Jon Hassells trumpet skulle trivas. Det är ett av albumets mer otippade sidospår.

Dan Backman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.