Riedel & Ståhl: Diokrati

Diesel (Playground Music)
Georg Riedel b, Mattias Ståhl vib, marimba, Staffan Svensson tp. Insp. Allhelgonakyrkan, Stockholm 2018.

På den förra skivan, Secret Songs (recenserad i OJ #2/2018), hade Riedel ställt basen åt sidan till förmån för en grupp musiker som tolkade hans kompositioner. På denna skiva är Riedel högst närvarande i ett jazzens nu, med sitt genom flera decennier väl bevandrade, men alltid lika distinkta och ändamålsenliga basspel. Här i sällskap med den mästerlige Mattias Ståhl på vibrafon och marimba. Riedel har skrivit allt material, så när som på Positivet med Ståhl som upphovsman.

Kompositionerna rymmer det mesta som funnits med under Riedels långa karriär som musiker, där jazzen hela tiden varit i centrum. Redan inledande I’m Walking för oss tillbaka till den roll som basister hade då Riedel började, att just spela walking-bass. Det urbana förhållningssättet till folkmusiken, som även fanns hos Lasse Gullin och Jan Johansson, gör sig påmind i Vallåt från Annorlunda, med devisen att en bra melodi alltid är en bra melodi. Bach med sin rikedom ligger till grund för utflykterna i den vackra Ancient Vibes. Ståhls Positivet är en underfundig vals. Riedel och Ståhl bjuder på en mängd musikaliska referenser i sitt innerliga och intima musicerande och musik är ju ett språk, där det ena adderas till det andra och sällan är något nytt under solen. På Cat and Mouse och Triptyk tillkommer Staffan Svenssons fina trumpetspel och som trio för de tankarna till Giuffres avskalade kompositioner, där Triptykens konstmusikaliska inramning i tre satser är mitt favoritstycke. En skiva jazz i kammarformat när det är som allra bäst!

Roger Bergner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.