Lisen Rylander Löve: Oceans

Hoob
Lisen Rylander Löve ts, vo, omnichord, kalimba, vi, keyboards, bcl, perc, live electronics. Insp 2018.

Detta är förstås en rejäl fest i klanger. Stilar blandas, ljud krockar, elektroniken rumlar om i öronen på mig. Det som gör albumet är för min del den böljande variationen där jag upplever en stark känsla för frijazzen, vilket hon själv demonstrerar då hon spelar sax. De där mjuka, skiftande, ettrigt intensiva böjningarna av något som kunde vara en melodilinje. Och det motsägs inte av ljudsjoken som med bestämda kliv driver musiken framåt. Hon kan skapa rytmer som likt en kungsboa håller fast rösten, driver saxofonen och pressar elektroniken i en blandning av vad man skulle kunna kalla olika stilar; jag säger hellre att det är olika sidor av hennes uttrycksbehov. Inte antingen eller men allt på en gång – nästan.

Rösten gör de elektroniskt baserade styckena fysiska. Hon rör sig inne i klangmassorna med ibland sentimentala slingor. Hon har ett stort register av effekter och olika instrumentklanger men det blir aldrig en abstrakt värld av ljud bara för att hon kan skapa den. Varje ny klangbild blir en tydlig egen komposition driven av en melodi, en rytm, eller något som svävar iväg högt i skyn. Det ger albumet en känsla av berättande. En vilja att skapa något mycket mer än de sammanlagda instrumentens förmåga. Och det lyckas hon med. Det är lätt att ryckas med av energin, men knappt har öronen fastnat i rytmerna förrän någon liten lockande slinga dyker upp.

Det är som en dröm om en dröm, där du vaknar upp hela tiden och ser dig omkring i mörkret och letar efter en ljuskälla.

Thomas Millroth

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.