Blomqvist, Curt – saxofonist, klarinettist, flöjtist, sångare, arrangör

(12 december 1916 – 21 april 2002)

Curt Blomqvist var medlem i Thore Ehrlings orkester från det första engagemanget på Grand Hôtel i Stockholm 1938 till den sista spelningen i Gävle Folkets Park 1957. Han var en stöttepelare i saxsektionen, där han genom åren omväxlande spelade alt-, tenor- och barytonsax. Han började också tidigt att spela flöjt och medverkade flitigt i orkesterns olika sånggrupper.

Han var född i Stockholm och kom från en musikalisk familj. Alla i hemmet spelade och hans yngre bror Rolf blev också yrkesmusiker och spelade många år med Arne Domnérus orkester.

Som ung pojke spelade Curt banjo, men på Kungsholmens läroverk fick han undervisning i klarinett och snart köpte han även en altsax på avbetalning. Flera år ledde han dessutom en sångkvartett som uppträdde på skoldanser och skolfester. Där sjöng han och spelade gitarr och skrev också kvartettens arrangemang.

Under tidigt 1930-tal började han spela tillsammans med andra ungdomar, som trombonisten George Vernon, trumpetaren Putte Flodqvist och pianisten Crazy Carlsson (egentligen Lennart Fors) på Kafé Ringen på Södermalm. Så småningom fick han ströspelningar med Sune Östlings orkester och han spelade också en tid med trumslagaren Charles Richard (Olle Blomberg).

Curt var en av ytterst få musiker i sin generation som tog studenten. Det gjorde han 1935 och samma år hörde han Coleman Hawkins som spelade på Auditorium i Stockholm. Då bytte han altsaxen till en tenorsax och började ta lektioner av Sax-Jerker Eriksson. Han fick också sitta bredvid Sax-Jerker, som spelade med Gösta Jonsson på Sphinx, och följa med i hans noter.

Det var inte meningen att han skulle bli yrkesmusiker och efter examen jobbade han nästan ett år på bank. Men han fortsatte att ta tillfälliga speljobb, och på duo med sin gamle skolkamrat Harald Lundquist (mera känd under sitt artistnamn Bob Larny) hade han många spelningar på privata fester, på Kårhuset och på Högloftet på Skansen.

Sommaren 1936 slutade han på banken för att spela med Bob Larny som då ledde en orkester på en utställning i Ystad. På hösten när han åter var i Stockholm började han arbeta på en reklambyrå. Men när han våren 1937 fick erbjudande om att spela med Larny på Skansens dansbana bestämde han sig för att bli musiker på heltid. Vintersäsongen 1937-38 spelade han sedan med Charles Richard på La Visite, och sommaren 1938 var han med Lulle Ellboj på Gröna Lund.

Hösten 1938 började så det långa samarbetet med Thore Ehrling, som fått engagemang med sin nystartade orkester på Grand Hôtel och Operakällaren. Sommaren 1939 spelade man på Hamnpaviljongen i Helsingborg, men från och med 1940 spelade man under sjutton somrar på Skansen i Stockholm. 1944-55 hade man engagemang på Bal Palais under vinterhalvåret och från 1943 och några år framåt fungerade man också som ”Radiotjänst Dansorkester”. Orkestern var dessutom flitigt förekommande vid skivinspelningar, på egen hand och med allehanda populära artister och man gjorde också omfattande turnéer.

Under 1947, när engagemanget på radion krävde en mindre ensemble och Ehrling också gjorde en resa till USA, spelade Curt med Seymour Österwall på Nalen och även en tid med Miff Görling. Men när Ehrling året därpå återgick till stort band återvände Curt till fadershuset.

Till att börja med skrev Ehrling många av orkesterns arrangemang men även Curt började tidigt bidra med sådana. När Ehrlings verksamhet som affärsman i musikbranschen ökade avvecklade han successivt sitt trumpetspel och arrangerandet för att bara leda orkestern. Detta innebar att Curt fick ännu mer att göra som arrangör. 1952-55 spelade Gösta Theselius tenorsax i orkestern och han skrev då också många arrangemang. Curt har berättat hur Gösta plötsligt kunde luta sig mot honom mitt i en låt och spela en fras utanför arrangemanget som Curt då skulle svara på med en passande fras. Detta kunde sedan fortsätta under flera kvällar tills man slutligen i princip spelade ett nytt arrangemang.

När Ehrling 1957 upplöste orkestern fick Curt jobb som notskrivare på Radion och han skrev också så kallade tryckarr till musikförlag. Han fortsatte också att spela – Ehrling hade kvar ett uppdrag som ledare för underhållnings- och jazzmusik på radion och här medverkade Curt och andra tidigare Ehrlingsmusiker i många sändningar som pågick till 1963. Han turnerade också med Simon Brehm och spelade flera somrar med Leif Kronlund på Skansen. Men i mitten av 1970-talet tyckte han att gjort sitt och slutade spela offentligt.

Artiklar:

Svenskt stjärnalbum, OJ 6/1940

Våra arrangörer, Estrad 7/1942 (arrangemang på egna kompositionen Jitterbug Jump)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.