Antonio Sanchez & Migration: Lines In The Sand

CamJazz (Plugged)
Antonio Sanchez dr, voc, keyb, John Escreet p, Fender Rhodes, synth, Matt Brewer elb, b, Thana Alexa voc, Chase Baird ts, Ewi, Nathan Shiram vilia, Elad Kabilio. Insp. Power Station, New York, maj 2018.

Med Lines In The Sand skapar trumslagaren Antonio Sanchez och gruppen Migration en klangbotten och ett kraftigt politiskt ställningstagande mot Donald Trumps planerade mur mellan Mexiko och USA. Sanchez tillägnar albumet till de flyktingar som har det svårt och som förvägras att förverkliga sina drömmar på andra sidan gränsen. Deras chanser omöjliggörs av det alltmer hårdnande klimatet i Sanchez nya hemland USA, som idag styrs av starkt populistiska och nationalistiska krafter. Sanchez vet vad han talar om: han är själv flykting med rötterna i Mexiko och kom som 20-åring till USA på 1990-talet för att uppfylla sin dröm om att spela med de bästa musikerna och förkovra sig i sitt musicerande.

Trumslagaren har själv komponerat albumets sex stycken som presenteras i ett slags svitform – alla med tydlig symbolisk eller metaforisk innebörd. Sanchez är mångårig medlem i gitarrikonen Pat Methenys band och som rutinerad och erkänd filmkompositör, bland annat för Oscar-prisade Birdman (2015), tar han tillvara på sina erfarenheter och arbetar fram kompositionerna på ett öppet och orkestralt sätt, där solisterna varierar och teman hastigt modifieras. Den rytmiska grunden där Sanchez är tydlig navigator omfamnar gränssnittet mellan olika musikstilar med betoning på pulserande jazzrock och latinjazzrytmik – men även nutida konstmusik.

Pat Methenys Imginary Day (1997) och Speaking of Now (2003) är i sina texturer jämförbara album med Lines in the Sand. Tematiskt är kompositionerna oerhört tätt konstruerade och passar de skickliga medmusikanterna som hand i handske. Sanchez spelar sitt instrument med transliknande beats, ibland tar dock hans fysiska utbrott vid trummorna för stor plats. Escreet lyser starkt med harmoniska, snillrika inpass både på fender rhodes och piano. Brewer och Baird har en mer stabiliserande roll men ger sig även iväg på flera tilltalande expressiva utflykter i fin samklang med Alexas ordlösa sång.
Solklart är att Sanchez har en vision om att jobba för ett mer integrerat och inkluderande samhälle.

Patrik Sandberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.