Lyckad releasekonsert för Stina Andersdotters debutskiva

Stina Andersdotter
Nefertiti, Göteborg, 17 september 2019.

Den 31-åriga basisten Stina Andersdotter har studerat vid Musikhögskolan i Malmö och jag har sett henne vikariera hos Jan Lundgren. Hon ingår i Öresund Triplettes, Andersdotter/Karlsson sextett, Aurelia Dey & Alpha Crew och Jazzkollektivet. Nu släpper hon sin skivdebut betitlad Starling & Oak Tree (Imogena), vilket firades med release på Nef. Rötterna finns nämligen i Göteborg, då pappa heter Anders Persson. Andersdotter använder sig av i princip samma musiker live som på skivan, viket innebär Linn Thelandersson på sång, Blagoj Lamnjov (med meriter från Malmö Opera) på klarinett och duduk, Anders Persson på piano och keyboard, Ove Ingemarsson på tenosax samt Terje Sundby på trummor. De tre sistnämnda männen, som alla är baserade på Västkusten, har jag ofta njutit av live. Dock har jag alltför sällan fått chansen till det på senaste tiden. Man framför kompositioner av H. Arlen, Kurt Weill, Taube och nästan samtliga spår från vinylen, vars låtar med ett undantag skrivits av Andersdotter. Hon presenterar kärnfullt och sympatiskt. Att notläsning gällde var inget som hindrade en öppensinnad utåtriktad hållning. Efter paus uppstod ett ännu friare förhållningssätt.

Hör ett anmärkningsvärt moget hantverk med insiktsfulla engelska texter. Vokaljazzen har en genomgående melodiskt tilltalande linje. En del latin, garnering av soul, några portioner fusion, droppar av kammarmusik och swing jämte inslag av världsmusik. Inspiration till teman har hämtats från exempelvis Ghana, Afghanistan, Brasilien, Majorna och musikern Jim Beard. Sångpedagogen Linn Thelandersson – som Stina träffade på Musikhögskolan – förfogar över en röst med klar artikulation och rätt pitch och hon håller inte tillbaka. Tänk Flora Purim eller Al Jarreau. Ofta låter den nyskrivna musiken välbekant, vilket är min enda marginella erinran mot en talangfull låtskrivare och vokalist med ljus framtid.

Oavsett om kontrabas eller elektrisk variant trakteras är Andersdotter en duktig, smidig musiker som aldrig överarbetar. Av åtskilliga utmärkta insatser utgjorde comebackande trumslagaren Terje Sundby den största behållningen. Utan att ta över låg det fascinerande kompet ofta i framkant. Anders Persson är som alltid ett melodiskt fundament, han fångar lyssnaren med delikat anslag, medan Ove Ingemarsson fyller i och levererar toner med märkbar substans. Således lagom utrymme för härliga solon, varav flöjtintrot på duduk i A Lioness In Takhar blev en av flera höjdpunkter. Utdelar guldstjärna för exempelvis pulserande Bern, uttrycksfulla Speak Low, snärtiga balladen Ewé, saxsolot i The Acrobat samt Andersdotters kärleksförklaring till Brasilien. En behaglig och lyckad debutrelease i eklektisk anda som Jazzradion spelade in. Håll utkik i tablån i höst.

Mats Hallberg