NINA RIPE Apaixonada/Brazilian stories

NINARIPEApaixonadaBrazilianStories
Recenserad i OJ 1-12

NINA RIPE
Apaixonada/Brazilian stories

O grande amor – Picture in black and white  – Bolero de Satá – If you went away – Samba triste – Melodia sentimental – The day it rained – Passarim – Modinha – Rio de Janeiro – Medo de amar – Möten och avsked – It´s simple – Return

RIPECD01/www.ninaripe.com/tid 51:58 min

Nina Ripe voc, Guinga vo, g (3), Daniel Marques g ( 2,5,10) 7 str g ( 6,11,12 )Nelson Faria g ( 4,7,13), Hans Backenroth b (4,7,13), Ali Dieridi dr ( 4,7,13 ), Magnus Lindgren ts ( 4 ), Karin Hammar trb ( 11 ), Homero Alvarez g (9), Élcio Cáfaro dr ( 2,5,6,10,11), Pedro Aune b ( 10,11), Márcio Sanchez v( 8), Joana Queiroz cl, bcl (8), Mikael Augustsson bandoneón  (13),  Fernando Silva b(2), Marcelo Caldi accordion (2) , Sidáo Santos b (5)
Insp 2011 i Stockholm och Rio de Janeiro

Betyg 3: •••

Det har nu gått flera decennier sen Stan Getz gjorde sig till ambassadör för Brasiliens stora musikskatt och hjälpte flera av landets fantastiska musiker och kompositörer in i den övriga världens medvetande. Brasiliansk musik har precis som jazzmusiken kryddats med rytmer som har sitt ursprung i Afrika.

Därför har bossa nova, samba och annan populärmusik från den sydamerikanska kontinentens största land med lätthet ingått i en lyckad förening med jazzen. Resultatet har blivit en mängd hits som definitivt måste betraktas som milstolpar i jazzhistorien. Nya plattor med stjärnor från Brasilien dyker därför fortfarande upp på våra breddgrader liksom inspelningar med amerikanska jazzmusiker där man använt både latinamerikanska rytmer och musiker.

Även i Sverige har en del artister låtit sig influeras på liknande sätt. Magnus Lindgrens Batucada Jazz t ex och Miriam Aïda för att ta några senare och mera lyckade exempel. Och så nu en alldeles färsk platta med svenska sångerskan Nina Ripe, Apaixonada med undertiteln Brazilian stories.

Ripe inleder, a capella, med O grande amor av legenden Antonio Carlos Jobim. En stillsam och känslosam kärleksberättelse som på något sätt anger tonen för hela plattan.

Jag kan tänka mig att någon tycker att det hela är väl laid back.  Jag tyckte det själv efter första genomlyssningen. Latinamerikansk musik kan ju, när andan faller på, försätta berg. Men också andra spåret Picture in black and white, även detta ett Jobimnummer, är ganska långsamt till sin karaktär. Dock hamnar lyssnandet välförtjänt snart på Marcero Caldi och hans sköna accordion. I bolero de Satá gästspelar  Guinga (Carlos Althier de Souza Lemos Escobar) med sång och gitarr och ljuv musik uppstår.

Jobim igen, nu spår åtta, Passarim som kryddats med fint arrade violiner och dito klarinetter. Plattans bästa spår faktiskt!
På If you went away, The day it rained och It’s simple finner vi våra jazzvänner Hans Backenroth, Ali Djeridi och Nelson Faria. It’s simple innehåller f ö plattans verkliga bonus med Magnus Lindgrens härliga tenorobligaton. Nu känns en förhöjd temperatur. Farias mycket fina gitarrsolo i The day it rained, bidrar också i hög grad till detta.

Karin Hammar får ursäkta, men hennes medverkan i Medo de Amar känns som en parantes. Detta är ju förstås inte hennes fel utan snarare producentens. Liksom att låta Ripe sjunga en banal svensk text i Möten och avsked. Ibland är det nämligen skönt att inte förstå. I övrigt är hela albumet välproducerat och på alla sätt att rekommendera. Så håll ut, tempot till trots för du kommer ganska snart in the mood.

Nina Ripe avslutar, a capella, med Return och jag konstaterar att vi begåvats med ytterliggare en personlig och begåvad sångerska.

Stig Linderoth