En magnifik hyllning till Jan Allan och Georg Riedel

Foto: Lars Erik Jansson

Vi hyllar Georg Riedel & Jan Allan
Berwaldhallen, Stockholm, 16 november 2019.

Två av den svenska jazzens mest tongivande profiler, Jan Allan och Georg Riedel, fyller 85 i år. På initiativ av författaren och jazzentusiasten Göran Wallén hölls en konsert i Berwaldhallen för att hylla deras livsgärning inom den svenska jazzen – en konsert där även jubilarerna själva medverkade. Allan och Riedel har samarbetat i olika sammanhang sedan de träffades under deras värnpliktstid. Redan 1960 spelade de in sin gemensamma ep Sold i musik (Philips) och samarbetet fortsatte med Radiojazzgruppen och i Trio Con Tromba.

Den mångfacetterade konserten var indelad i två avdelningar där musiken kretsade kring både Riedels och Allans konstnärskap. Den tidigare jazzradioprofilen Lars-Göran Ulander var kvällens ciceron.

I första avdelningen hördes vibrafonisten Mattias Ståhl och Riedel på duo i två kompositioner hämtade från deras gemensamma, färgrika skiva Diokrati (Playground). Huvudpersonerna Riedel och Allan möttes i fin sömlös dialog i balladen The Man I Love. Saxofonisten Lennart Åberg, som samarbetat med Riedel och Allan i Radiojazzgruppen, framförde en pregnant tolkning av Lars Gullins Danny’s Dream tillsammans med gitarristen Mats Bergström. Riedels dotter, sångerskan Sarah Riedel, bidrog med fina kompositioner kopplade till pappans arbete med Astrid Lindgren och Jan Johansson, två nyckelpersoner i Riedels karriär.

En av kvällens höjdpunkter kom när en kvartett bestående av Palle Danielsson (b), Rita Marcotulli (p), Lennart Åberg (ss) och Chris Montgomery (dr) framförde Carl-Axel Dominiques urstarka modala komposition Odin’s Eye som i original hördes på Allans Gyllene Skivan-belönade lp Jan Allan 70 (MCA, 1970). Stycket bygger på spännande finurliga harmonikskiftningar. Allan hördes på känslig trumpet och Marcotulli i ett storslaget solo. Överlag hade Marcotulli en central roll under kvällen med flera minnesvärda soloinsatser, då hon fick excellera i polyfoni och -rytmik.

Konsertens andra del bjöd på Radiojazzgruppen som återuppstod för denna kväll. Georg Riedel hade även skrivit tre nya kompositioner som uruppfördes under Riedels ledning. Riedel blev ju som bekant en viktig kugge som låtskrivare och basist när RJG bildades 1967 med syfte att sudda ut gränserna mellan jazz och konstmusik. Koncentrisk figur var ett fint exempel på det. Maffigt, nyansrikt med tungt blås (bländade solo av Amanda Sedgwick), tung bas och trumbeat flankerade av Ståhls och Marcotullis utflykter. Fri i kontur men tydlig i melodik – ett av Riedels mest särpräglade drag i komponerandet ihop med hans förmåga att frambringa det bästa hos medmusikanterna.

I folkloristiska Gloominess gick tempot ner och den mjuka melodin flöt fram. Ett minne blott hade en mer bluesfärgad botten där Allan hördes i glimrat solospel. Wolfgang On My Mind, sprungen ur Mozarts Jupitersymfoni, är ett av de verk Riedel själv är stoltast över. Det förstår man: här skapades stor glädje och fri improvisation kring temat som fick musiken att växa organiskt i ett klangrikt rum.

På stycket Min syster äger en rosenkrans – som baseras på en dikt av Stig Dagerman och som i original återfinns på RJG:s Nocturne (SR, 1973) – gästade den klassiska sångerskan Hanna Holgersson. Med sin omfångsrika röst utforskade hon ett brett spektrum av vokala uttryck och färger. På lp:n spelar Palle Mikkelborg ett längre raffinerat solo, här hördes Karl Olandersson i ett minst lika gnistrande solo.

Den magnifika konserten avlutades i stor stil med Allan och Riedel i en förtrollande version av Jan Johanssons Visa från Utanmyra. Båda dessa legendarer visade att de har den där inbyggda förmågan att svänga kraftigt på en enda ton.

Patrik Sandberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.