Fire! Orchestra/Krzysztof Penderecki: Actions

Rune Grammofon (www.runegrammofon.com)
Goran Kajfeš tpt, Niklas Barnö tpt, Susana Santos Silva tpt, Reine Fiske g, Per Åke Holmlander tuba, Maria Bertel tmb, Anna Högberg as, Mats Gustafsson bs, cond, Per Texas Johansson ts, cl, fl, Christer Bothén bcl, Alex Zethson org, Elsa Bergman b, Torbjörn Zetterberg b, Andreas Werliin d. Insp 11 september 2018 i Krakow.

Det händer nästan alltid spännande saker när improvisationsmusiker närmar sig skrivet material. Vi har hört det med Stockhausen när han under 60-talet hade franska improvisationsmusiker som klarinettisten Michel Portal i orkestern, eller i det italienska kollektivet Gruppo di Improvvisazione Nuova Consonanza med bland andra Ennio Morricone, med Dror Feiler när han samarbetat med Klangforum Wien eller när den polske kompositören Krzysztof Penderecki skrev Actions for Free Jazz Orchestra som uppfördes på festivalen Donaueschingen 1971 och sedan hamnade på skiva.
Då var 14-mannaorkestern sammansatt av Don Cherry – som dock inte spelade själv på detta stycke – och innehöll europeiska musiker som Peter Brötzmann, Kenny Wheeler, Tomasz Stanko med flera. Nu är det Mats Gustafsson som har satt ihop ett delvis nytt Fire! Orchestra – för första gången utan Mariam Wallentin och Sofia Jernberg – med nästan enbart svenska musiker som Goran Kajfeš, Christer Bothén, Anna Högberg, Per Texas Johansson med flera.
16 minuter har blivit 40 i den nytolkning som Mats Gustafsson gör och som framfördes i Krakow 2018. Originalpartituret ligger kvar i botten men har utvecklats och moderniserats, tillförts nya ljudbilder. Det är en mycket givande tolkning Gustafsson gör, och utförandet av Fire! Orchestra är strålande. Musiken lever och andas, rör sig framåt, överhuvudtaget är det väldigt dynamiskt och med en mångfald av detaljer som överraskar under många lyssningar. Strukturer från originalet finns kvar, den dronande inledningen, det explosiva crescendot och passagen där gitarristen Reine Fiske förtjänstfullt tar upp den psykedeliska tråden från Terje Rypdals originalgitarr. Bara för att nämna några. Samtidigt finns stundtals ett tillfört groove som gör det väldigt Fire! Orchestra-mässigt.

Ornette Coleman kritiserade för länge sedan den noterade västerländska konstmusiken för att den alltid lät så snarlik. Som kom den aldrig ur sin form och sina klangfärger. Colemans tanke dyker upp när jag lyssnar på Actions. Penderecki lyckades kanske inte helt med att omvandla konstmusiken (om det nu var det han ville) till något annat, så inte heller Gustafsson i sin nya tolkning. Här finns delvis ett igenkännande. Ändå sker kreativa och faktiska förflyttningar eftersom musiken framförs av improvisationsmusiker. Inte minst med tanke på att partituret är grafiskt och öppet. Det är ett mycket lyckat försök att stånga sig loss från idiomet. Här finns medvetna brytningar, som Alex Zethsons hammondorgel som är mer drömsk än stramt koncentrerad och upp dyker även psykedeliska, brölande kaospartier, rytmiska känningar från rockvärlden och passager av fragmentarisk klassisk impro. Inte bara utförandet är alltså annorlunda jämfört med ”vanlig” noterad konstmusik, även andra idiom tillförs. Och de individuella prestationerna är många och lyckade. De finns där, lyser upp, men ingår också i den kollektiva helhet som utgör musiken.

Sammantaget är Actions ett mycket spännande och mytomspunnet stycke musik. På detta album tolkas det och framförs på nytt. Av ett svenskt 14-mannaband i polska Krakow. Det är tveklöst en händelse av rang. Så även att det nu även finns för lyssning för oss som inte var där.

Magnus Nygren

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.