Marilyn Mazur/Fredrik Lundin/Kasper Bai: Maluba Orchestra

Stunt (www.sundance.dk)
Tomasz Dabrowski tp, flh, Maj Berit Guassora tp, flh, Mia Engsager tb, Annette Saxe b-tb, tu, Christina von Bülow as, fl, Fredrik Lundin ts, ss, fl, bass-fl, comp, Pernille Bevort ts, alto-fl, cl, b-cl, Jesper Løvdal bs, alto-fl, cl, b-cl, ctr alto-cl, ctr b-cl, Kasper Bai g, comp, Makiko Hirabayashi p, keys, Klavs Hovman b, el-b, Emil de Waal dm, perc, electronics, Marilyn Mazur perc, comp. Insp. The Village, Köpenhamn, dec 2018.

Sverige har sin Fire! Orchestra, Danmark sin Maluba Orchestra – en halvstor elitensemble, otraditionellt sammansatt både när det gäller instrumentering och de enskilda musikernas skilda bakgrund och personliga temperament, men först och främst medvetet gränsöverskridande i sitt koncept.
Maluba indikerar de tre initiativtagarnas och huvudkompositörernas efternamn: slagverkaren Marilyn Mazur, tenorsaxofonisten Fredrik Lundin och gitarristen Kasper Bai. Tre framträdande musiker på den danska jazzscenen med parallella karriärer som instrumentalister. Detsamma gäller för orkesterns övriga medlemmar. När de tre startade orkestern delade de dröm om en stor ensemble där de kunde testa sina mycket olikartade uttryck och nu, knappt tre år och ett tiotal konserter senare, presenterar de sig på en cd.
De tio inspelade titlarna understryker olikheterna. De inleds våldsamt med Lundins dystra men expressiva och nästan deklamatoriskt Ornette Coleman-inspirerade Circling Back i stark konstrast till den efterföljande lyriska och rytmiskt starkt underdelade Vibe, Marilyn Mazurs graciöst uttänkta och utförda hyllning till en död väninna. Mazur visar också sin spännvidd i tre andra kontrasterande teman. Först en lyriskt ”talande” prolog med imiterade fågelläten (Maluba Birds), så den hårt huggande och expressiva Presto Hymn med sin underliggande komplexitet och sedan den sfäriskt och mjukt vaggande Windy Wish. Här är Lundin huvudperson i ett solo som ger maximalt liv åt Mazurs mycket enkla motiv.
Lundins mästerverk som kompositör är Night Travel, ett utmanande men särdeles sångbart tema som osentimentalt uttrycker både längtan och tristess. Det är otroligt fint instrumenterat i sitt arrangemang där fyra saxofonstämmor på en och samma gång bildar en stofflighet och en transparens som får recensenten att minnas Nils Lindbergs 70-talsgrupp Saxes Galore. Lindbergs saxofoner blir också närvarande när Kasper Bai jonglerar både med filmmusikaliska effekter och tydlig svensk inspiration och låter Christina von Bülows lekfulla altsax framträda i Hattifnatt som bygger på hans minnen av Hattifnattarna i Tove Janssons Mumintroll. Men Bais stora verk är den tredelade sviten Marchology, där han visar sig som en oförfalskad expressionist och som en virtuos behärskare av alla tänkbara elektroniska medel.

Kollektivt styrda gränsöverskridande ensembler har ofta svårt att styra varaktigheten av soli men inte Malubaorkestern. Alla, också komponisterna själva, hålls i ett befriande stramt koppel och uttrycker sig därför precist och utan onödigheter. Starkast står de två som registermässigt går mest på djupet, Jesper Løvdals barytonsax och Pernille Bevorts basklarinett, men det är också flamboyant trumpetspel av Tomasz Dabrowski och mera eftertänksamma formuleringar av hans instrumentkollega Maj Berit Guassora.
Och så slutar det hela gott med All’s Well That Ends Well – Lundins fantasi över fragment från Bachs lite grubblande och överraskande rikt kromatiska orgelpreludium, Das alte Jahr vergangen ist, som han ombildar till ett storslaget, tredelat modernt orkesterverk fyllt med frapperande fantasier och improvisationer – utan att förråda Bachs sakrala barock.

Peter H. Larsen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.