Intervju med Peter Asplund

Trumpetaren, sångaren och kompositören Peter Asplund är tillbaka med All My Septembers, hans första album i eget namn på fem år. På Home Safe … And Sound (Prophone), hans förra platta med bandet Aspiration, tolkade han andra stora kompositörer som Jerome Kern, Harold Arlen och Antonio Carlos Jobim. Men på All My Septembers är fokus helt inställt på nyskrivet material.
– Jag är född i september och i fjol, när jag fyllde 50, ville jag släppa en skiva som var en hyllning till min födelsemånad och alla de septembermånader jag upplevt under mitt liv, säger Asplund.
– Så jag skrev nya låtar utifrån denna röda tråd. På All My Septembers finns också några äldre låtar – jag skriver låtar i stort sett hela tiden – som jag tyckte hade med den röda tråden att göra.
– Samtliga låtar på All My Septembers är skrivna av mig, varje komposition handlar också om något speciellt. Ledorden i den röda tråden är romantik, nostalgi, sentimentalitet och melankoli. Ingredienser som vuxit i min personlighet.
Förutom dina gamla parhästar Johan Löfcrantz Ramsay och Hans Andersson så har du denna gång valt att samarbeta med Lars Jansson, Joakim Milder, Isabella Lundgren och ett namnstarkt storband?
– Hans och Johan är helt enkelt två av världens bästa basister och trummisar. Vi har en stark grej ihop, en grej som byggts upp under många år. Vi talar ofta om konst och musikens alla beståndsdelar, och har på så sätt lärt oss vad vi gillar gemensamt och vi kan ge varandra det när vi spelar. De förstår också vad jag tänkt mig med min musik, så vi behöver sällan prata så mycket om det. Det låter oftast som jag tänkt mig redan vid första genomspelningen av en ny låt. De andra tre inbjudna solisterna – Lars Janson, Jocke Milder och Isabella Lundgren – är alla tre stora, stora favoriter. Deras uttryck tyckte jag även skulle passa musiken på just den här skivan. Jocke har jag spelat med sedan 80-talet. Vi är någorlunda nära varandra i ålder och delar därmed mycket saker som har med livet utanför musiken att göra. Vi har liksom vuxit upp i samma tid. Han är en av vårt lands stora musikpersonligheter och någon jag ständigt överraskas av.
– Lars har jag lyssnat på sedan unga tonåren. En önskan om att få spela med honom har funnits där sedan dess. Jag älskar hans dynamik, han är komplett och kan spela oerhört vackert och stillastående, men även perkussivt, vilt, galet och oerhört svängigt.
– Isabella, jag vad säger man. Hon är en urkraft. Ett väsen. Ständigt närvarande i alla situationer och lägen, och med en nästintill magnetisk kraft på scen. Hon är kanske också vår största berättare av texter.
– Gemensamt för alla ovanstående är att de är stora humorister. Jag skulle inte klara av att ha ett sådant här viktigt och nära samarbete med några som inte kan garva!
– Så älskar jag ju storband, så det var helt naturligt att ha med ett sådant på några av låtarna. Bandet består av idel goda vänner till mig, vilket också ger det hela en extra känslomässig spinn.
– Mina två ”husarrangörer”, Mats Hålling och Magnus Blom, är liksom Hans och Johan fullt medvetna om hur jag spelar, sjunger och skriver. Så de arrangemang de skriver – antingen till min egen musik eller till de amerikanska standardlåtar jag skall vara solist på – passar mig alltid som handsken. Jag är överlycklig över deras arrangemang på nya skivan. De båda lyfter mig och min musik.
I samband med releasen av All My Septembers så var en releasekonsert på Strindbergs Intima Teater i Stockholm inplanerad och du hade flera konserter inbokade efter den. Men coronapandemin vände upp och ner på de planerna. Hur ser din planering ut nu, har du någon plan B? Har pandemin skapat nya nödvändiga kreativa lösningar?
– Ja, flera konserter med musiken från skivan var bokade och ovanpå det ytterligare ett antal konserter som solist framför storband och andra trios. Allt ströks. Naturligtvis en oerhört märklig och trist grej. Flertalet konserter av de som var bokade lär sannolikt bokas om till hösten, men det är ju långt dit. Jag är inte någon som har någon direkt koll på mer moderna digitala lösningar för att presentera konserter, så ska det till måste jag få hjälp. Vi valde att släppa skivan nu trots utebliven releaseturné. Vi fick för oss att folk kanske ännu mer nu faktiskt vill ha skivor att lyssna på hemma i sin karantän. Releaseturnén blir sedan i höst, med start i september, och med tanke på skivans titel och röda tråd så kanske det blir alldeles perfekt.
– Varje vecka tar jag min bil och fyller den med både cd:s och vinyler, och så gör jag en bakluckeförsäljning i Stockholm med omnejd. Jag har lagt ut på Facebook att man kan titta förbi min baklucka och köpa ett signerat ex, alternativt att jag kör hem skivan och lämnar den direkt på rätt adress. Det är som en liten turné i sig, så det dämpar turnésuget lite i alla fall.

PETER ASPLUND OM LÅTARNA PÅ ALL MY SEPTEMBERS

OZYMANDIAS MELANCHOLIA
”Ozymandias melancholia” är ett uttryck jag hämtat från Woody Allen ur en av hans filmer. Det handlar om melankolin man som konstnär ibland hamnar i, där man ifrågasätter den konst man gjort, och om den har någon betydelse, i det stora hela.

HERMANOS DEL ALMA
”Hermanos del Alma” betyder ”själabröder” på spanska. Jag skrev den som en hyllning till Hans Andersson, då han flyttade till Stockholm från Malmö. Jag ville hitta en titel med hans initialer, och fick då denna perfekta titel av min käre vän, trumpetaren Gustavo Bergalli.

LE GRAND MICHEL
Helt enkelt en hyllning till Michel Legrand, en kompositör och låtskrivare som verkligen är romantisk.

ALL MY SEPTEMBERS
Ett beställningsverk av mig själv, helt enkelt. Jag fick titeln av en annan kär vän, Dave Castle. Efter att jag skrivit låten skrev Dave en text till den.

VIUDO
Viudo är en annan spansk titel, och ordet betyder ”änkeman”. Låten är tillägnad min pappa, som under sin karriär varit både flöjtist och fotograf. För att förstärka pappas närvaro i låten la vi på ett antal flöjter. Från början var även låten inspirerad av ett av pappas gamla fotografier.

MELANCHOLIA II
En fortsättning på Ozymandias Melancholia. Samma tema, men nu med hela bandet, i ett snabbare tempo.

SHE AND ME
En av mina närmaste vänner är Isabella Lundgren. Jag visste redan från början att jag ville ha med henne på skivan, så jag satt mig ned och skrev en låt till henne, som hon själv satte text till. She and Me handlar om Isabellas förhållande till Judy Garland, men i ett annat perspektiv även om förhållandet mellan Isabellas privatperson och sin scenperson.

LA ESCOGIDA
”La Escogida”, åter igen spanska, betyder ”Den utvalda”. Jag skrev till saxofonisten Johan Hörlén låten för ganska många år sedan.

A LOTTA LOVE
”A Lotta Love” är ju ett slanguttryck på engelska för ”A lot of love”, det vill säga ”En massa kärlek”. Min hustru heter Lotta, så den lilla leken med ord passade utmärkt. Samtidigt som vi just blivit ett par hade jag ett jobb där jag skulle skriva musik till en stor gala i Stadshuset, där även dansgruppen Bounce skulle medverka och dansa till musiken. Inspirerad av Lotta och vår nyfunna kärlek skrev jag då denna låt. Den beskriver Lottas energi och hur kärleken hela tiden klättrar och klättrar och hela tiden går in i nya outforskade rum.

LULLABY FOR MELINA
Efter ett antal år fick Lotta och jag en dotter, som heter Melina. Både Lotta och jag sjöng mycket för henne när hon var riktigt liten och skulle sova, och kring de där kvällarna kom den lilla vaggvisan Lullaby for Melina upp.
Vilka av kompositionerna på All My Septembers är du själv mest nöjd med?
– Oj, svårt att svara på. Vissa av låtarna, som Hermanos del Alma, La Escogida och She and Me tycker jag är allmänt välkomponerade låtar. All My Septembers är mest tänkt att framkalla den där romantiska och lite vemodiga höstkänslan, så den är liksom skriven utefter en viss idé. Men den är också, likt de andra, en mer regelrätt ”låt”. Jag är glad att jag lyckats skriva något i det oerhört uppkörda standardlåtsformatet. Jag har ju grävt djupare än de flesta i The Great American Songbook, så när jag skriver den typen av låtar är det ofrånkomligt att jag har den som måttstock. Le grand Michel var ett försök att skriva något i Michel Legrands anda. Hans typ av melodik och harmonik. Jag är faktiskt lite stolt över att den låter så pass mycket Legrand som den gör. Titeln är i det närmaste genial (skratt).
Slutligen, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Självklart att pandemin planar ut och försvinner, så vi kan börja umgås som vanligt med våra nära och kära och att jag får komma ut och möta min publik igen.

Patrik Sandberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.