Callström, Bo ”Bosse” – vibrafonist

(31 mars 1926 – december 2009)

Han var en spelglad vibrafonist i swingtraditionen. I flera år var han med Putte Wickman på Nalen och senare ingick han också i den på 1950-talet mycket omtalade kooperativa orkestern Swinging Swedes, som av den tidens spisare oftast kallades ”Konsumgänget”.

Bo Callström (på skivor och i artiklar ofta stavad Kallström) var född i Östersund och började tidigt ta pianolektioner. Efter några år fick han också ett trumset av sin far och sina första spelningar hade han med basisten Sture Nordins far, som var dragspelare. Snart spelade han också trummor i ett lokalt storband som ofta svarade för dansmusiken på restaurang Runeborg. De påbörjade läroverksstudierna lockade inte, i stället tog han värvning som musikvolontär på I 5:s musikkår i Östersund.

Intresset för vibrafon vaknade några år in på 1940-talet, sedan han hört och fängslats av Lionel Hampton på skivor med Benny Goodman. Vibrafonen med sina metallplattor placerade som en pianoklaviatur betraktas ju som ett slagverksinstrument och passade utmärkt för Callström som spelade både trummor och piano.

Vid den här tiden blev han bekant med Carl-Erik Lindgen, klarinettist och saxofonist och senare OJ-medarbetare, som kommit från Luleå till Östersund för att studera. Lindgren var god vän med Åke Hasselgård och det var genom en rekommendation från Lindgren som Callström 1946 fick åka ner till Stockholm och vara med på en radiosändning med Hasselgård.

Senare lärde han känna Putte Wickman, när Putte gjorde en repmånad i Östersund; de träffades på Runeborg där det ibland blev jam efter stängningsdags. Putte spelade på Nalen med Hasse Kahn och när denne hösten 1948 skulle in i lumpen fick Putte ta över som kapellmästare. Som ersättare för violinisten Kahn kallade han ner Callström från Östersund. De övriga i bandet var Reinhold Svensson piano, han skrev också de flesta av sextettens arrangemang, Kalle Löhr gitarr, Roland Bengtsson bas och Georg Oddner trummor.

Wickmans sextett gjorde många grammofoninspelningar men Callström finns också med på plattor med Alice Babs, Charlie Norman, Lill-Arne Söderberg, Anders Burman, Börje Wizell och Rita Reys. Och 1950 ingick han i Expressens Elitorkester.

Under vinterhalvåret spelade sextetten på Nalen och på somrarna turnerade man och spelade till dans i Folkparkerna. Då skulle det också, någon gång under kvällen, vara ett scenuppträdande och där ingick alltid ett trumsolo. I Puttes band utvecklades detta till en mycket uppskattad trumduell mellan Callström som spelade på Oddners pukor med Oddner själv på resten av trumsetet.

Även under vintersäsongen skickade Topsy Lindbom i helgerna ut sina orkestrar på turnéer runt om i landet. För detta fick musikerna inget extra, de hade redan sin lön från Nalen, men för Topsy Lindblom var det en lönsam verksamhet. Wickman ogillade systemet och inför 1951 sade ha upp avtalet med Lindblom, slutade på Nalen och blev sin egen. Hela det året turnerade man sedan i Folkparkerna, men även till Folkets Hus och andra danslokaler och hotell. Och så fortsatte det också under 1952, då man dessutom spelade i Stuttgart och Hamburg i Tyskland och även hade ett längre engagemang på Strand i Båstad.

Men Callström hade börjat längta efter något nytt och i slutet av året träffade han basisten Ankan Almstedt och gitarristen Roffe Berg som hade tankar på att starta ett eget band. Det blev verklighet när Alice Babs inför sin folkparksturné 1953 behövde en kompgrupp. Tillsammans med Ove Lind på klarinett, Hasse Eriksson på piano och Jack Norén på trummor bildade de gruppen Swinging Swedes på kooperativ basis; alla var kapellmästare.

Sommaren 1953 reste de så med Alice Babs. Men de hade också många egna spelningar, och med Ove Lind på klarinett blev det mycket Goodman-musik – något som Callström trivdes med. Och under scenshowerna fortsatte han med sitt paradnummer på pukor, men nu duellerade han med Norén. Gruppen blev snabbt populär men det började snart knaka i fogarna och under 1954 lämnade först Jack Norén och sedan Roffe Berg kooperativet. Robert Edman kom med på trummor och en tid var även gitarristen Sven Olsson med. Då var man plötsligt fyra kapellmästare och två anställda. Någon gång in på 1955 lades bandet slutligen ner.

Ett tag hade Callström sedan ett eget band och han spelade av och till i olika grupper, men 1960 tyckte han att han behövde en tryggare tillvaro och skaffade ett civilt kontorsarbete. Men det innebar att han nu blev dubbelarbetande, för han slutade inte spela. På kvällarna spelade han med Håkan Elmquists band och senare med Olle Bergman på Bal Palais, Zanzibar (nuvarande Fasching) och Herrgårn vid Skurusundet. Ett tag spelade han också med ett band på danssalongen Ramona på Söder i Stockholm.

I början av 1980-talet hoppade han in i klarinettisten Lasse Erikssons band Ekerö Svängsexa för en spelning på Stampen. Efter det blev han fast medlem i bandet som senare bytte namn till Ekerö Royal Jazz. Så småningom blev han också medlem i Tommy Löbels Swingband, och med dessa grupper fortsatte han att spela ända till något år före sin död i december 2009. Exakt dödsdatum har inte kunnat fastställas då han hittades avliden i sin lägenhet.

Artiklar:

Swinging Swede på vibrafon, OJ 12/2005

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.