ANDERS JORMIN Ad Lucem

AndersJorminAdLucem
Recenserad i OJ 2-12

ANDERS JORMIN
Ad Lucem

Hic et nunc – Quibus – Clamor – Vigor – Inter semper et numquam – Lignum – Matutinum – Vox animae – Vesper est – Lux – Cœruleus – Matitinum/Clausula.

ECM 2232 2786145/Naxos/tid 52 min

Fredrik Ljungkvist cl  bcl  ts, Anders Jormin b, Jon Fält dr, Mariam Wallentin vo, Erika Angell vo.

Insp i Göteborg i januari 2011.

   Betyg 4: ••••

Med svaga försiktiga, separata toner från basklarinetten och basen leds lyssnaren in i en annorlunda värld. En värld bestående av tidigare, på sätt och vis, ohörda klanger. Anders Jormin är en musiker som i sin musik ofta beskriver en föränderlig rumslig uppfattning.

Han flyttar väggarna i rummen, vidgar ytorna, öppnar fönstren och lyfter taket eller rentav spränger bort det men då med milda och försiktiga åthävor. Han förändrar även tidsmässiga förhållanden genom att peka på och kommentera olika ideal från det förflutna och laddar in fragment av detta i realtid.

Musiken styrs att gå nya obanade vägar genom de musiker och grupperingar han väljer. Inget verkar vara av slump tillkommet utan är fäst på pränt efter noggranna överväganden. För att slutligen förändras och möjligen permanentas tillsammans med de musiker han valt att exekvera sin musik.

Troligen varieras de olika kompositionerna vid varje enskilt speltillfälle genom spontana improvisationer. Detta just med tanke på de musiker han valt för detta skickligt iscensatta verk. Själva musikantsammansättningen är intressant med tanke på de klanger som genereras av Erika Angells och Mariam Valentins röster med Fredrik Ljungkvists olika rörblåsinstrument.

Fredrik Ljungkvist framför mjukt melodiska toner som sammanbundna rullar upp på väloljade kullager för att plötsligt hejdas av de kraftfullt, bestämda toner från strängarna på Anders Jormins bas. Ibland adderar Jormin ett välklingande stråkspel på vilket Ljungkvists basklarinett varvas med mjuka lager av röstklangen.

Anders Jormin har som bekant ett förflutet som medspelare till många internationellt uppskattade musiker. I hans spännande musikvärld finns rika mått av fantasi och spontanitet samt en musikalisk skicklighet som är helt avväpnande. I skilda avsnitt talar Jon Fält och kommenterar med rytmiska slag på sina trummor. Han grundlägger också olika rytmer som spänstigt dramatiserar den vackra musiken. Säkert har titlarna sin särskilda betydelse för den musikaliska händelseutvecklingen och för att helt förstå detta fordras ett lexikon: latin – svenska.

En cd med reflektiv musik som lockar till stillhet och avspänning. Anbefalles!

Leif Wigh