Stockholm Jazz Festivals affischnamn Ashley Henry i intervju

Foto: Max Fairclough

En av få internationella artister som kommer uppträda på årets upplaga av Stockholm Jazz Festival är 28-åriga brittiska pianisten, kompositören Ashley Henry. Han tillhör en av många unga talanger på Londons vibrerande jazzscen idag. Nu på lördag spelar han på ett utsålt Fasching med sin trio (Karl Rasheed Abel bas och Nathan Shingler trummor).

Genombrottet kom 2019 med debutalbumet Beautiful Vinyl Hunter (Sony Music). Albumet nominerades bland annat som Music Album of the Year av BBC 6. Henrys bas är Sydöstra London, han har en karibisk bakgrund, modern är från Jamaica. Henry upptäckte jazzen först efter att ha studerat klassiskt piano.

Ashely Henry har ett gediget CV, trots sin unga ålder. Han har spelat med i ensembler som Ashley Henry & The Re: ensemble, The Outlook Orchestra och Christine and the Queens och jobbat tätt ihop med meriterade namn som Zarah McFarlane , Makaya McCraven, Keyon Harrold och Shabaka Hutchings.

På vilket sätt speglar musiken du skapar dina rötter?

-Det enda vi hade att förhålla oss till när jag växte upp var vår musik. Vårt jamaicanska arv. Vi tog musiken med oss och mixade dem med brittiska elektroniska musikformer som exempelvis grime och dubstep.  Ett fräscht vibrerande sound helt enkelt. Mitt album reflekterar allt detta. Den belyser var den svarta musiken befinner sig i år 2020 i Storbritannien. För mig är det primära att skapa öppen, ärlig musik som speglar dagens urbana sound men för den skull inte glömma bort jazzens historia. Att skapa något nytt och uttrycka något om världen som just du själv känner den.

Upplever du att de är ett generationsskifte som pågår just nu. Många musiker med just karibiska rötter dominerar stora delar av den brittiska jazzscenen idag?

-Ja definitivt. Jag menar i jämförelse med den svarta befolkningen som har varit hundratals år i USA, har svarta människor med karibiska rötter faktiskt bara befunnit sig i Europa i ett par generationer. Vi är fortfarande i färd med att finna vår politiska, sociala roll. Många människor är inte medvetna om detta. Det kom ju fram många framstående jazzmusiker med jamaicanska rötter före min generation verksamma i Storbritannien som saxofonistenarna Joe Harriott och Courtney Pine.

Vad inspirerar dig i ditt musikskapande?

-Det är otroligt lyxigt att vara en del av jazzscenen i London och att ha möjlighet att vara omgiven av så många begåvade musiker, att bara vara närvarande i den bubblande energin håller mig inspirerad. Jag har också haft turen och möjligheten att spela med äldre och mer erfarna musiker från både Storbritannien och USA som har lärt mig mycket om hur jag ska förhålla mig i min roll som bandledare. Jean Toussaint, Terrence Blanchard, Keyon Harrold för att nämna några. Att ha någon form av mentorskap i jazzvärlden i Storbritannien är ingen självklarhet och väldigt sällsynt.

En av dina viktigaste mentorer är pianisten Jason Rebello?

-Ja, Jason har definitivt varit en viktig person för mig. Han tog mig under sina vingar och pushade mig i rätt riktning och har lärt mig att ta risker och våga. Hur jag framför min musik nu skiljer sig mycket från hur jag framförde den för ett år sedan. Mitt motto är väx med musiken så växer musiken med dig. Målet med min musik är att den inte bara ska vara ett musikaliskt uttryck utan den ska också berätta min story.

Du har spelat på Fasching tidigare?

-Ja jag spelade med i trumpetarens Keyon Harrold band för några år sedan i samband med hans då pågående Europaturné. Harrold spelar även med på mitt album. Fasching hade en skön vibe minns jag. Jag ser verkligen fram emot att möta publiken i Stockholm och spela där nu i helgen!

Patrik Sandberg

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.