Susanna Risberg Septett pendlar förtjänstfullt mellan det explosiva och sökande

Susanna Risberg Vilddjur Septett, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm Jazz Festival, 11 oktober 2020.

Foto: Leo Ahmed

Varför Susanna Risberg döpt sin septett till Vilddjur får aldrig någon förklaring. Musiken som framförs kan visserligen, men bara undantagsvis, ta sig vilda uttrycksformer. Men särskilt djurisk, i en mer känslomässigt utlevande betydelse, är den inte.

Istället för att förklara gruppnamnet, eller de lika gåtfulla låttitlarna, har hon hängt upp sig på att nyligen ha beskrivits som ”påtagligt blyg” i en recension. Själv kan hon gå med på att kalla sig konstig. Kanske det, som scenpersonlighet är hon onekligen lite avig. Fast på ett bra sätt, alla kan ju inte vara Tomas Ledin.

Musiken som framförs är till stora delar hämtad från det ganska softa albumet Vilddjur. Live får musiken en delvis mer explosiv karaktär, som allra mest i ett spräckigt tenorsolo av Fredrik Nordström. Susanna Risberg själv är som vanligt mjukt sökande i sitt spel – och växlar mellan ett rent gitarrljud och ett mer processat – men basisten Palle Sollinger och trummisen Rasmus Blixt driver på och blåsarna Niklas Barnö, Agnes Darelid, Malin Wättring och Fredrik Nordström tar för sig i tydligt formulerade solon.

Susanna Risbergs kompositioner är knixigt riffiga i en slags uppdaterad postbop-stil. De har ingen tydlig melodisk karaktär men är snyggt arrangerade och utgör funktionella plattformar för demokratiskt fördelade solon. Det här är ju ingen grupp där fokus ligger på att marknadsföra dess ledare.

Utan piano blir det lite kärvt men Palle Sollingers bas ligger högt i mixen, som för att fylla ut och värma ljudbilden. Han får dra ett stort lass, det klarar han alldeles utmärkt.

Som extranummer får vi Jim Beards lika aviga som tjusiga The Gentleman & Hizcaine, enligt Risberg den bästa låt som Michael Brecker spelat in. Den låter sig väl infogas bland övriga kompositioner.

Till sist: himla bra att Kulturhuset Stadsteatern öppnat igen. Låt oss hoppas på en flitig användning av Hörsalen, både under och efter den eländiga pandemin.

Dan Backman 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.