Eriksson, Sixten – trumpetare

24 september 1927 – 31 augusti 1974

ErikssonSixten

Sixten Eriksson var mest känd som förestetrumpetare. Han hade en naturlig fallenhet för sitt instrument men hans kunnande var också resultatet av ett målmedvetet och ambitiöst arbete: ”Tro inte att jag fått det här med trumpetspelet gratis” brukade han säga.

Sixten Eriksson var född i Nynäshamn och började spela på allvar när han var 16 år och startade då tillsammans med sin bror, trumslagaren Sture Eriksson, ett amatörband. Sommaren 1945 kom han med i basisten Yngve Åkerbergs grupp i Nässjö. Därefter följde turnéer med Leo Lando och Jay Elwing samt ett år i det militära.

Man hade nu börjat tala om honom som en trumpetstjärna i vardande, och sommaren 1949 började han i Carl-Henrik Norins nystartade band, först på Nöjesfältet i Stockholm och till hösten på Nalen.

Sommaren 1952 kom han till Thore Ehrlings orkester på Skansen och fortsatte med honom som förstetrumpetare tills bandet upplöstes 1957. Han började då med Leif Kronlund men hördes emellanåt också med Eddie McAndrew, och våren 1961 spelade han under sju veckor med Quincy Jones stora band.

Från 1961 ingick ingick han under några år i Putte Wickmans storband. Från starten 1956 och flera år framåt var han också förstetrumpetare och stundom även solist i Harry Arnolds radioband . Sixten Eriksson kunde ha ett häftigt humör. ”Han var inte helt lätt att sitta bredvid, han kunde spela på ilska och styrka hur länge som helst,” berättade en gång en sektionskollega till honom.

Några år i mitten av 1960-talet var han sedan knuten till RIAS radioorkester i Tyskland. Det hände också både i Sverige och utomlands att han fick tillfälliga jobb i andra musikaliska sammanhang, till exempel med Berlinsymfonikerna. Efter en jordenrunt-kryssning med m/s Gripsholm 1967 verkar arbetstillfällena ha svikit och i huvudsak var hans musikerbana då slut.

Under sina aktiva år deltog han på många grammofoninspelningar, till exempel med Norin och även med gästande utländska musiker som Zoot Sims, James Moody och Quincy Jones. Med Harry Arnolds Radioband hörs han på många plattor, och mest känd blev han kanske för bandets inspelning av ”Six-Ten” en låt som Gösta Theselius skrivit och arrangerat speciellt för honom.

Artiklar:

Man får inte vara rädd att klippa till, Estrad 6/1961

CD:

Harry Arnold, The Big Band in Concert 1957/58 (Dragon)