Englund, Ernie – trumpetare, orkesterledare

26 mars 1928 – 21 december 2001

Ernie-Englund-c-1955 BHM
Ernie Englund ca 1955 (Foto Bengt H. Malmqvist)

Ernie Englund var en lysande instrumentalist som älskade att spela storbandsjazz och som ofta hördes i studiosammanhang, inklusive Harry Arnolds Radioband i början av sextiotalet och senare i Radiojazzgruppen.

 Han föddes i Chicago och kom våren 1952 till Sverige för att träffa släktingar på sin fars sida. Plötsligt dök han upp på Nalen och det visade sig att han hade ett förflutet i flera kända storband, inklusive Les Browns orkester där han kom med redan som 16-åring år 1944. Englund, som hoppade in och spelade, gjorde succé hos Nalen-publiken, blev engagerad som solist, framträdde med både Arne Domnérus och Carl-Henrik Norin och medverkade på skivinspelningar med Delta Rhythm Boys.

Han återvände till USA men blev våren 1953 uppringd av Simon Brehm, som ville att han skulle komma tillbaka och ingå i hans orkester. 1953-54 spelade han med Brehm och sedan bildade han ett eget band som blev en av folkparkernas största attraktioner och som han ledde i drygt ett decennium.

Genom åren gjorde han flera framgångsrika skivor som sweet-trumpetare. ”Den ena röd, den andra vit” blev en stor hit 1955, och några år senare kom ”Gotländsk sommarnatt”. Englund har också gått till historien för att han gjorde den första svenska rock-skivan, en version av Bill Haleys ”Crazy man crazy” inspelad i november 1953, där han också framträdde som sångare.

Under några år i USA spelade han i Las Vegas 1967-69 och senare i bland annat NDR Big Band i Hamburg innan han 1973 anställdes vid dåvarande regionmusiken i Sollefteå. Därifrån kom han till regionmusiken i Visby, där det under Olle Linds kapellmästarskap fanns ett storband, vilket passade honom utmärkt.

Englund framträdde sällan som jazzsolist men hörs i den bemärkelsen på skivor från 1954 med Leonard Feather’s Swinging Swedes och Bengt Hallbergs ensemble. I hans egen orkester ingick också flera utmärkta jazzmusiker, inte minst tenoristen Bjarne Nerem, som lyser fram på flera av hans inspelningar.

Artiklar:

På omslaget, OJ 11/1953
Förstetrumpetare som gillar jazz, OJ 12/76