Eriksson, Erik ”Sax-Jerker – tenorsaxofonist och klarinettist

14 oktober 1906 – 14 november 1962

ErikssonSaxJerker

I slutet av 1930-talet och början av 1940-talet räknades ”Sax-Jerker” som en av våra främsta tenorsolister. ”En renodlad exponent för den s. k. Chicago-stilen” skrev OJ i mars 1937, ”med sina korthuggna, oförvägna fraser och sin robust maskulina attack”.

Erik Eriksson föddes i Stockholm och började tidigt spela dragspel och senare även basun. I tolvårsåldern fick han lära sig spela fiol men ledsnade efter något år. 18 år gammal köpte han emellertid en altsaxofon och fick snart sitt första engagemang på Södra Folkparken med amatörorkestern Jolly Boys. 1929 kom han till National (sedermera Nalen) med orkestern Orion Stars, och året därpå spelade han på danssalongen Valencia på Ringvägen. I början av 1930-talet var han kapellmästare på nattklubben Gaiety på Nybrogatan.

Tenorsax började han spela 1934 vid ett engagemang med Frank Vernon på Kaos. Så följde jobb med Gösta Jonsson, Sune Lundvall, och Arne Hülphers (med vilken han även spelade bassax). I början av 1940-talet kom han till Emil Iwring på Berzelii-Terrassen och där stannade han till våren 1947 som både klarinettist och tenorsaxofonist. Tillsammans med pianisten Arne Bergquist svarade han för en stor del av orkesterns arrangemang.

I december 1945 beskrevs ”Sax-Jerkers” klarinettstil av signaturen Pals i Expressen (det vill säga Åke Hasselgård och Simon Brehm), som ”robust och svängig”, och som tenorsaxofonist fann de honom vara ”en ‘oldtimer’ som aldrig tycks bli för gammal… Spelar fortfarande minst lika fina solon som för tio år sedan… Har negroid ton och dito stil…”

Efter åren hos Iwring, då han också började arbeta dagtid i en musikaffär, började ”Sax-Jerker” hösten 1947 hos Charles Redland på Vinterpalatset. Efter några år satte han samman en egen orkester och turnerade i Folkparkerna omväxlande med engagemang på restaurang Dramaten, Solliden och Högloftet på Skansen och Sveahof.

”Sax-Jerker” var ivrigt idrottsintresserad och lade under årens lopp ner ett energiskt arbete på Musikernas Idrottsklubb. Han var också en talangfull arrangör och producerade under 1940-talet flera tryckarrangemang.Vid sidan av spelandet arbetade han i många år som föreståndare i Birger Steiners Hovmusikhandel.

Artiklar:

Svenskt Stjärnalbum, OJ 3/1937

Cd:

Inspelningar med Iwring i Svensk Jazzhistoria vol 5 (Caprice)