Frank, Erik – dragspelare, kompositör

15 oktober 1915 – 1 september 2005

FrankErik

Erik Frank (egentligen Frank Erik Jansson) föddes i Stockholm men växte upp i Söderala i Hälsingland där han fick sitt första dragspel som sexåring. Han började i tidiga tonår att spela på olika tillställningar och kom snart med i en lokal amatörorkester.

I början av trettiotalet flyttade han till Stockholm och engagerades 1935 till basisten Sune Lundvalls orkester, som bland annat spelade på Bal Palais. Där spelade Frank också altsaxofon, och det gjorde han också 1940–43 i Miff Görlings orkester.

Men det var som dragspelare han gjorde sig känd och han var snart den ledande jazzdragspelaren i vårt land. 1936 gjorde han sina första skivor i eget namn, och ett par år senare lanserades han på Sonora med en ”Hot-Trio” i Nisse Linds efterföljd.

Vid sidan av engagemangen hos Lundvall och Görling framträdde han sommartid med tillfälliga egna grupper innan han blev ledare för en egen liten orkester på heltid. Han var också flitigt engagerad som studiomusiker, spelade ofta i radio, gjorde skivor med en lång rad artister – inklusive Evert Taube och Alice Babs – samt medverkade även i några filmer. Sin mest kända komposition (av mer än hundra), ”Novelty Accordion”, spelade han första gången in 1944.

Även om han var mest känd som jazzmusiker, behärskade han även traditionell dragspelsrepertoar med gammeldans, och han gjorde åtskilliga skivor med sådan musik. Frank var under många år engagerad i länkrörelsen. I biografin ”Helt frankt med Erik Frank” skildras hans framgångsrika kamp mot det alkoholberoende, som präglade många av hans tidigare år.

Erik Frank var musikaliskt aktiv upp i mycket hög ålder, en ikon bland yngre kolleger och en underfundig och gemytlig person, som gärna berättade minnen från sitt långa musikantliv.

Bok:

Bengt Nyquist: ”Helt frankt med Erik Frank” (Carlssons förlag 1996)

Artiklar:
Svenskt stjärnalbum, OJ 5/1944

CD:

Erik Frank – Novelty Accordion 1936-68 (Dragon)