POW WOW Wop n´ wow

PowWowWopnwow
Recenserad i OJ 4-12

POW WOW
Wop n´ wow

Melodi från atombomb – Little moon crow – Improintro – Diger Jankes vals – Gånglåt efter Pekkos Per – Round trip – Comme il faut – Ramblin  – Comin´ and goin´ – Lakota song – Malinyea – Whichi tai to – Till sist.

Footprint FRCD 064/Naxos/tid 63 min.

Björn Almgren ts, Johnny Wartel ts, Kjell Thorbjörnsson b, Ingemar Lindén dr.
Insp i Rossö i november 2009.

   Betyg 4:••••

För ordningens skull måste nämnas att spåren 3, 4, och 5 är inordnade under rubriken Folklorism. Och 6, 7 samt 8 under begreppet Ornetteism. 9, 10 och 11 är samlade i Pepperism. Rubrikerna ger en viss melodisk vägledning in i musiken. De kan väl också uppfattas som tribut till respektive art.

Men även om man kopplar begreppen till stilar och kompositörer så är musiken självständigt utförd och inte ett avbildande av upphovsmännens specifika spelande. Visserligen demonstreras en klar öppenhet för infall, men samtidigt bestämt sluten inom det egna idiomet. Och tydligt är att kvartetten avgör vilken vägförbindelse musiken skall lotsas fram efter.

Tenorsaxtonerna träder ut i lyssnarrummet ur var sin högtalarkanal. Så även om tonflöde och timbre från de båda blåsarna är likartad så blir det genom elektroniken lätt att skilja dem åt. Det närmast folkliga framförandet av melodierna ger ett melodiskt vemod. Ett genomgående melankoliskt drag. Men vackert och känslofullt uttryckt rakt igenom hela skivan.

Melodierna av Ornette Coleman och Jim Pepper är lätta att identifiera. I övrigt är det svensk originalmusik i ett fall komponerad av Håkan Hellström samt i två av Lennart Kullgren. Ett kvardröjande effekt i minnet efter avslutat lyssnande gäller saxofonisternas utpräglat vackra spel hisnande melodiskt, eftersinnande och reflekterande med fint utmejslade toner och passager.

Inte olikt ett lågmält berättande av en folkloristisk sägen. Kjell Thorbjörnsson och Ingemar Lindén understryker skickligt med rytmiska inpass och förstärkande kommentarer. Pow Wow lär vara en av Göteborgs äldsta frijazzgrupper och kallade sig före 1990-talet Olle Bäver.

Leif Wigh