Ferger, Sjunne – trumslagare

11 november 1950 – 12 oktober 2000

FergerSjunne1975AnitaWestin
Foto 1975 Copyright Anita Westin

Sjunne Ferger växte upp i Örebro, där han som åttaåring fick sina första slagverkslektioner. Som tonåring blev en drivande kraft bland stadens unga musiker.

1966 startade han klubben Power House. Den var till en början en bluesklubb där gruppen Blues Quality, som han spelade i, fungerade som husband. Men efter ett möte med Don Cherry och en spelning med honom på Molde-festivalen i Norge, blev Ferger intresserad av jazz, och Power House utvecklades successivt till jazzklubb. Den drevs av honom och hans mor Åse, och hade på 1970-talet en både omfattande och avancerad verksamhet med konserter och workshops med mera.

I början av den perioden spelade han på duo med en annan ung örebromusiker, Lars Jansson, som då spelade orgel. Duon som kallade sig Takt & Ton, utökades snart med Magnus Tingberg saxofon och ”Rebop” Kwaku Baah congas. När Herbie Hancock 1972 kom till Örebro, blev han bekant med Sjunne och inbjöd honom till New York i samband med Newport-festivalen. Hancock ordnade också så att Sjunne fick trumlektioner av Tony Williams och även av Elvin Jones.

1973 var han tillbaka i Sverige och spelade då en kort tid i Eje Thelins grupp innan han bildade gruppen Exit. Den hade en internationell sammansättning med bland andra polske saxofonisten Zbigniew Na­my­­slowski och danske basisten Bo Stief. Gruppen fortsatte senare med skiftande besättning; bland andra medverkade saxofonisten Ed Epstein, basisten Palle Danielsson och Lars Jansson.

1974 tog Ferger initiativet till en improvisationskurs på Kävesta folkhögskola. Det året startade han också ett eget skivbolag East-West-Records, som spelade in och gav ut en LP med Elvin Jones grupp. Skivbolaget blev kortlivat men Ferger fortsatte att göra inspelningar – under några år på 1980-talet drev han en studio utanför Örebro och ägnade sig sedan bland annat åt undervisning. De sista åren var han inaktiv på grund av sjukdom.

Artiklar:

Initiativrik och handlingskraftig slagverkare, OJ 6/1975