Läth, Ragnar ”Ragge” – trumpetare, ventilbasunist

23 juni 1904 – 23 september 1975

LathRagge

Ragge Läth var en av den svenska jazzens pionjärer, en av de första hot-solisterna på trumpet.

Ragnar Olof Läth var född på Södermalm i Stockholm och blev som tonåring musikvolontär vid Svea Livgarde. Tidigt började han spela på stumfilmsbiografer; han trakterade då både trumpet, trombon och orgel, och det var efter provspelning på trombon han 1924 antogs som elev vid Musikaliska Akademien.

Snart var han en flitigt anlitad på restauranger och teatrar i Stockholm av välkända orkestrar som Helge Lindbergs, Dick de Pauws, Paramountorkestern, Jack Harris och Sune Lundvalls. Han medverkade i Ernst Rolfs revyorkester och ledde egna mindre ensembler på turné och vid olika badortsrestauranger, varav flera somrar i Falsterbo. Vid sidan av spelandet drev han på 1940-talet en charkuteributik och en kaninfarm. Han var senare försäljare i möbelaffär och drev en tid en egen sådan i Sundbyberg.

Ragge Läth var en god solist och utmärkt ensemblemusiker som förutom trumpet gärna spelade ventilbasun. Många musiker i den första svenska jazzgenerationen uppskattade honom för hans sköna ton, avspända rytmik och lyriska melodik, kvaliteter som lyser fram i trumpetsolot i ”Minns du” med Helge Lindbergs orkester från april 1930 (i första volymen av skivserien svensk Jazzhistoria, se nedan).

Han var dessutom en showman vilket inte alltid uppskattades av medmusikerna. Trumpetarkollegan Gösta ”Chicken” Törnblad sade senare om honom att ”han hade god ton och var en fin estradpersonlighet, men jag tyckte mindre om honom som stilist, eller ’stajlist’ som vi sa. Jag tyckte att han spelade för mycket med tanke på publiken. Han körde med flutter-tunga och sådana där billiga effekter”.

Ragge Läth var morbror till trumpetaren Rolf Ericson och såg till att systersonen hösten 1933 som elvaåring fick följa med till Auditorium vid Norra Bantorget och uppleva en konsert med Louis Armstrong under dennes första Sverigebesök. Ericson har vittnat om att det var detta som fick honom att bestämma sig för att bli jazztrumpetare.

CD:

Svensk Jazzhistoria vol. 1 (Caprice)