Lind, Ove – klarinettist, orkesterledare, arrangör

(29 juni 1926 – 16 april 1991)

Han var under hela sin karriär en av landets ledande jazzklarinettister och en hängiven förvaltare av swingtraditionen.

Ove Lind var född i Stockholm och gjorde sig tidigt uppmärksammad som begåvad klarinettsolist i Benny Goodmans efterföljd. Ett av sina första engagemang hade han i tonåren som vikarie för Åke Hasselgård i ett amatörband i Uppsala. I 1940-talets Stockholm anlitades han sedan av en rad småbandsledare, däribland Simon Brehm, Thore Swanerud och Charlie Norman.

I december 1952 bildades den kooperativa sextetten Swinging Swedes med Ove och basisten Gunnar Almstedt som drivande krafter. Ur den utkristalliserade sig 1955 Almstedt-Lind-kvartetten, som en tid hade Bengt Hallberg som pianist och som bland annat ackompanjerade Alice Babs i folkparkerna. När den växte till sextett 1958 inträdde Jan Allan och Bjarne Nerem, sedermera avlösta av Arnold Johansson och Harry Bäcklund, samtidigt som Nils Lindberg eller Rune Öfwerman var bandets pianist.

Trots stundtals svåra tider för Oves typ av musik, hade han hyggligt med engagemang och var vid sidan av spelandet också en flitig arrangör som skrev för radio, TV och grammofonbolag. På 1950-talet medarbetade han också i OJ och svarade för spalten ”Plankat från platta” där han transkriberade solon av kända jazzstorheter.

Under senare decennier fortsatte Ove med kvartetter, kvintetter och sextetter. Med åren blev det lätt att urskilja en kärntrupp. Dit hörde vibrafonisten Lars Erstrand, pianisterna Rolf Larsson och Björn Milder, trumslagarna Egil Johansen, Pelle Hultén och Robert Edman, gitarristerna Staffan Broms och Nicke Wöhrmann samt basisten Arne Wilhelmsson. De samarbetade också med olika gästsolister och ibland med amatörstorband.

När jazzpuben Stampen öppnades i Gamla Stan i Stockholm våren 1968. blev Ove och hans grupp husband på stället. Där hängde en skylt med texten ”Happy Jazz please”, och om någon personifierade begreppet Happy Jazz så var det Ove Lind. I flera år ledde han också orkestern vid de populära jazzkvällarna sommartid på Skansens Solliden-scén.

Men även om han förvaltade Goodman-traditionen var Ove Lind ingen eftersägare; hans musikalitet var bredare än så, och hans avancerade harmoniuppfattning gav hans klarinettspel ett eget tonfall.

En händelse, som gladde Ove mycket, tilldrog sig bara en månad före hans död. Då mötte han och spelade med Lionel Hampton som tillsammans med Benny Goodman hade skapat det sound han älskade. Hampton kom till Sverige med sitt storband och på en pressmottagning på Castle Hotel i Stockholm blev det en stunds kvartettmusik med Ove, Hampton, Rolf Larsson och Robert Edman. Hampton blev så förtjust att han såg till att samma grupp också fick framträda under konserten i Stockholm.

Artiklar:

På omslaget, OJ 6/1955

Blir nervös av modern jazz, OJ 10/1975

CD:

Almstedt-Lind, Swingin’ the Blues 1957/58 (Dragon)

Ove Lind Quartet, One Morning in May (Phontastic)

Ove Linds sextett, Evergrees (Phontastic)

Swedish Swing Quartet, Live att Salsta Castle (Phontastic)

Swedish Swing Quartet, Stompin’ and Flying att Salsta again (Phontastic)