Olsson, Gunnar – trumslagare

8 mars 1914 – 30 oktober 1973

Olsson-Gunnar

Gunnar Olsson fick i början av 1940-talet sitt genombrott som trumslagare i Gösta Tönnes orkester på dansstället Arena i Malmö. Tillsammans med Gunnar Svensson piano, John Nyman gitarr och Sune ”Paddan” Pettersson bas, utgjorde han där en av de finaste rytmsektionerna bland tidens svenska dansorkestrar.

Han föddes i Malmö och visade tidigt musikaliska anlag. I Scouternas musikkår fick han lära sig spela barytonhorn men i övre tonåren blev han intresserad av trummor och fick en uppsättning av föräldrarna. Efter en del spelningar i mindre amatörband blev han medlem i kultisorkestern Malmö Spelmanspojkar, där han spelade i fyra år.

Vid ett besök i Köpenhamn fick han höra den danske trumslagaren Erik”Spjæt”Kragh och bad att få ta några lektioner av denne. Under det kommande året åkte han sedan var fjortonde dag över Sundet och studerade modernt trumspel. Efter en del kortare engagemang med bland andra Reinhold Foiack kom han sedan den 1 maj 1939 till Gösta Tönne på Arena där han stannade i fem år.

Våren 1944 flyttade han till Stockholm och Seymour Österwalls orkester, där han genom sitt fina trumspel snart gjorde sig ett namn såväl i musikerkretsar som bland spisare och danspublik. Hos Seymour stannade han till 1955 då han följde med basisten Arne Söderlund till dennes nybildade band. I dess olika formationer blev han kvar fram till 1967 och därefter spelade han med bland andra Knud Jörgensen.

Gunnar Olsson var en uppskattad trumslagare och tack vare sin mångsidighet var han ofta anlitad som studiomusiker vid radiosändningar och grammofoninspelningar. På platta kan han, utöver många inspelningar med Seymours orkester, höras med kapellmästare som Arne Domnérus, Miff Görling, Emil Iwring, Bengt Hallberg, Erik Frank och Rolf Larsson.

Artiklar:

Svenskt Stjärnalbum, OJ 1/1945
I nummer 1/1948 av Levin-bladet skrev Gunnar Olsson om trumspelet i den nya stilen Be-bop.