Karin Hammar Fab 4: Imprints

Imprits-Karin-Hammar

Redhorn Records RHR09 / Naxos / Tid: 51 min.
Karin Hammar tb vo, Max Schultz g vo, Niklas Fernqvist b vo, Fredrik Rundqvist dr vo. Inspelad i Stockholm 2011-2012.

Det har gått några år sedan Karin Hammar och systern Mimmi hittade fram till duon J&K:s trombonmusik. Båda två har jazzmusikaliskt sett utvecklats och framträtt både tillsammans, som i Sliding Hammers, som enskilt i många andra sammanhang. Karin Hammar nya CD innehåller tio nummer varav hon själv komponerat hela åtta nummer. De övriga är skrivna av Milton Nascimento respektive Stevie Wonder.

Med detta kan man redan vid åhörandet av första spåret konstatera att Karin Hammar inte bara är en skicklig instrumentalist utan numera även en förfaren kompositör. När man ändå är inne på att påpeka hennes förtjänster kan man också lägga märke till att hon tar en självklar plats på jazzscenen, vilket för med sig att hon är eftersökt som storbandsrepetitör och solist i olika orkesterkombinationer.

Hennes spel på trombonen visar en definitiv säkerhet och ett närvarande i nuet där inga toner slarvas bort utan ges samma klara uttryck och styrka. Hennes ton är klar och framförs absolut och utan minsta tvekan. Tonen är rymlig och ges en mjuk attack vilket självklart imponerar. Hon har också ett stort tonomfång men håller sig gärna i mellanregistret om uttrycket tillåts. Även i det allra lägsta registret attackerar hon tonerna med samma lätthet. Vid något tillfälle leder samspelet med basisten Niklas Fernqvist tankarna till de tonflöden som trombonisten Britt Woodman och basisten Charles Mingus utförde på en vinyl av skivmärket Debut i Miles Davis namn för många år sedan. Självklart är det en personlig upplevelse men här menat som beröm för de vackra klanger som åstadkoms härigenom.

Med sina toner tar Karin Hammar plats i en fin svensk trombontradition med namn som Åke Persson, Christer Fryklöf och Eje Thelin för att nämna några få inom den moderna sektorn. I den här produkten har hon också stöd av instrumentkollegan Nils Landgren, dock utan direkt påverkan i själva utförandet av musiken. Man föreställer sig gärna att trombonen är ett svårspelat instrument som kräver ansenliga kunskaper för att klinga rent och vackert. Att träffa tonen med bistånd av draget och läpparna till skillnad mot andra blåsinstrument med klaffar och ventiler som hjälper exekutören. I en intervju i Dagens Nyheter nämner hon att hon har flera tromboner som hon använder. Och i det sammanhanget inser man musikerns sökande efter den perfekta tonen. Det mest innehållsrika ljudet. Något som tycks vara ett långt drivet måste för de flesta som hänger sig åt musikutövande. Här kan man bara inse att Karin Hammar nått långt i sitt musicerande.

Hon har också byggt upp en kvartett med musiker som både ansluter till det som behövs och uttrycker sin personliga jazzfeeling. Max Schultz gitarrspel är på sitt sätt lika beundransvärt som Hammars. Han plockar fram en rad olika klanger ur sitt instrument med elektronikens uppenbara hjälp. Gitarrtonerna är både spröda och kraftfulla. De både ansluter och vandrar fritt i kompositionerna på en och samma gång. Max Schults spel är tydligt och han tar också sin plats i ljudrummet. Samverkan med både unisona passager och självständigt framförda stämmor är måhända två begrepp som man kan använda om trombonens möte med gitarren. Niklas Fernqvists basspel inkluderar även spel med stråke. På några ställen spelar han unisont med Hammars trombonstämma och ur detta uppstår en speciell och förtätad stämning. Fernqvists solon är i övrigt skickligt och fint rytmiskt utförda med en uppenbar spänst i strängklangerna. Fredrik Rundqvists trumspel är precist och ytterst fint anpassat till medmusikanternas tonföljder. För mig som åhörare verkar det som om dessa fyra musikanter har spelat i många år tillsammans. Detta eftersom följsamheten dem emellan är så väl synlig i alla tonfallen.

I ett nummer förekommer en nynning då kvartetten tillsammans nynnar melodin. Ett intressant inslag. I Stockholms jazzkretsar kunde man för många år sedan få sig till livs en uppfattning om att alla skickliga svenska jazzmusiker var komna ifrån Norrland. Det var väl en skröna som så många andra vad det gäller jazzmusik och dess historia. Men hur det än är med statistik och fakta i sammanhanget så kommer faktiskt Karin Hammar ifrån Norrland. Vad det nu kan ha haft för verkan på just hennes musik och utövande. Skicklig trombonist är hon likväl som intressant kompositör. Det framgår tydligt av den här cd-skivan.

Leif Wigh