Eriksberg, Folke – gitarrist

 27 oktober 1910–11 juni 1976

eriksbergfolke.jpg

Folke Eriksberg var pionjär i Sverige med att spela jazz på gitarr, en skicklig ackompanjatör och tekniskt driven solist.

Till 1937, det år han fyllde 26, hette han Eriksson i efternamn och därefter officiellt Eriksberger, av vilket hans artistnamn alltså var en förkortning. Född på Södermalm i Stockholm fick han gitarrlektioner av sin mamma, fast i jazzsammanhang skulle man på 1920-talet hellre spela banjo, så han gick över till det instrumentet.

1926 fick han sitt första professionella engagemang, och året därpå spelade han på restaurang Sphinx vid Kungsgatan i en orkester som även innehöll bland andra trumpetaren Elis ”Plutten” Redlig och pianisten Sven Arefeldt. 1928–33 ingick han i Frank Vernons orkester, från 1929 som gitarrist. I juni 1934 flyttade han till Barcelona i Spanien, där han var verksam i flera orkestrar och vid något tillfälle lär ha träffat och spelat med Django Reinhardt. När spanska inbördeskriget brutit ut återvände han i september 1936 till Stockholm och spelade så småningom på Nalen, där han ett par säsonger tillhörde Seymour Österwalls orkester.

Amerikanen Eddie Lang var Eriksbergs främsta stilistiska förebild. Med sitt fullödiga ackordspel kombinerat med en tydlig melodik, var Folke den självklare gitarristen när studiogrupper med svensk jazzelit på trettiotalet sattes samman för att göra skivor under namnet (Sonora) Swing Swingers. Han spelade också in några skivor i eget namn, inklusive flera solon, och medverkade på skivor med Thore Jederby, Alice Babs, Hasse Kahn och många andra. I Svenska Hotkvintetten, baserad på den franska motsvarigheten med Django Reinhardt som gitarrsolist, fungerade Eriksberg mest som ackompanjatör medan Sven Stiberg var huvudsaklig solist i single string-stil.

Kvintetten existerade 1939–42 vid sidan om medlemmarnas ordinarie engagemang, i Eriksbergs fall med Sam Samsons orkester på Salle de Paris. 1941–43 spelade han med Thore Ehrling på Bal Palais med flera ställen, och 1943–44 medverkade han i Gösta Törners dixielandbetonade grupp på Avalon. Därefter slutade han i stort sett att vara jazz- och dansmusiker.

Folke Eriksberg höll fast vid den akustiska gitarren, när elförstärkta instrument började bli moderna på 1940-talet. Under elva år svarade han tillsammans med pianisten Herbert Steen för musiken på Blancheteatern i Stockholm. 1954 avslutade han sin yrkesmässiga musikerbana, fast sent i livet gjorde han ”come back”, och 1975 spelade han in en LP.

Artiklar i urval:
En gitarrist for till Spanien, OJ 12/1936
Svenskt stjärnalbum, OJ 1/1938
En föregångsman, intervju, OJ 7/1975

CD i urval:
”Swedish Hot”, Svenska Hotkvintetten 1939-41 (Dragon)
På ”Rytm och swing”,  Svensk Jazzhistoria vol 3 (Caprice) finns Eriksbergs soloinspelning av ”St Louis Blues”.
Han medverkar också i åtskilliga nummer på ”Small Band Swing Made in Sweden” vol 1 och 2 (JazzDocument)