Meny
ECM Records 2484 / Naxos / Tid: 72 min.
Loren Stillman as, fl; Oscar Noriega, as, cl, b-cl; Chris Speed ts, cl; Brian Settles ts, fl; Time Berne bs; Dave Ballou tp; Ralph Alessi tp; Shane Endsley tp, Kirk Knuffke kornett; Alan Ferber trombon; Jacob Garchik trombon; Ben Gerstein trombon; Jeff Nelson bastrombon, kontrabastrombon; Patricia Brennan marimba; Mary Halvorson g; Kris Davis p; Michael Formanek b; Tomas Fujiwara dr; Mark Helias cond. Insp december 2014 i Systems Two, New York.
Ibland tror jag på kärlek vid första ögonkastet.
Efter en snabb blick på konvolutet till Michael Formanek Ensemble Kolossus albumdebut The Distance var jag till exempel helt säker på att den och jag skulle leva lyckliga i alla våra dagar.
På baksidan av The Distance står nämligen musiker som Mary Halvorson, Ralph Alessi, Tim Berne och Kris Davis uppräknade – musiker som jag var och en för sig verkligen håller av. Så när de nu har samlats och tagit ton tillsammans under ledning av den briljante kompositören/basisten Michael Formanek borde ju slutresultatet låta åtminstone … superbt.
Kan man tycka. Säker kan man emellertid aldrig vara.
Men lyckligtvis visade sig The Distance även bjuda på kärlek vid första öronkastet.
Musiken på The Distance är både skriven och improviserad och alltid en ren fröjd att sjunka in i. Sömlöst glider den mellan dissonant modernism och storbandstraditionalism – Formanek har själv sagt att ”Messiaen (…) Charles Mingus, Sun Ra, Anthony Braxton och Henry Threadgill” agerat dess influenser. De sex spåren på The Distance – varav fyra upptas av en åtta satser lång svit döpt till Exoskeleton – innehåller med andra ord på så många spännande rytmer, melodier, samspel och idéer att man blir helt överlyckligt snurrig.
Att alla instrumentalister som medverkar på The Distance dessutom levererar på toppen av sin förmåga skadar förstås inte. Ralph Alessis solo i Exoskeleton: Part IV – Echoes är till exempel ett smärre under av romantisk skönhet. Medan Mary Halvorsons dito i Exoskeleton: Part V – Without Regrets är en effektfull och oortodox resa rakt in i undervattenvärldar man inte visste fanns.
San Francisco-sonen Michael Formaneks känsla för ljud och struktur har man tidigare kunnat njuta av på plattor som The Rub and Spare Change (ECM, 2010) och Small Places (ECM, 2012). The Distance är dock hans största stund på jorden hittills. Om han någonsin kommer att lyckas följa upp den står skrivet i stjärnorna, men viktigare än sådana spekulationer är att njuta av The Distance här och nu.
Jazzåret 2016 kunde inte börjat bättre. Köp och bli handlöst förälskad, du också .
Johan Jacobsson
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
