Jon Balke: Warp

ECM 2444 / Naxos / Tid: 52 min.
Jon Balke p, sound images, Mattias Myrland, Wenche Losnegaard voc, Ellinor Myskja Balke announcement reading. Insp. Lugano, München och Oslo 2015.

Det bästa med Jon Balkes nya album är alla de märkliga små ljud som rör sig runt Steinway-flygeln i den av ECM så ofta använda Rainbow-studion i Oslo. Tänk en pianist med Keith Jarrett-ambitioner i ett dåligt isolerat rum med spökröster från andra sidan väggen, susande rör, knarrande obegripligheter och allmänt svårlokaliserade och oidentifierade ljud. Eller så här: som om den svenska gruppen Tape skulle hålla på med en inspelning i rummet bredvid.

Skulle man ta bort reporna och dammet – det som kallas glitch inom den elektroniska musiken – hade det här bara varit ännu ett konventionellt solopianoalbum ingen skulle behöva bry sig om. För det är ju så att Jon Balke, även om han spelar snyggt och kompetent, inte är någon särskilt intressant eller profilerad pianist. Tricket här är istället att se det som, vilket ECM påpassligt påpekar i sitt pressmeddelande, en ”sound-sculpted meditation”. Gör man det, låter albumet bli till en sorts ambient ljudinstallation som man inte lyssnar uppmärksamt på, fungerar det mycket bättre.

Ännu mycket bättre skulle det bli om Balke mixade om hela skivan och lät de atmosfäriska ljuden, analoga och elektroniska, byta plats med flygeln. Alltså skifta ljudfokus helt och hållet.

Dan Backman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.