John McLaughlin: Black Light

Abstractlogix ABLX 050 / www.abstractlogix.com / Tid: 47 min.
John McLaughlin g, Gary Husband p keyb perc dr, Etienne M’Bappe elb, Ranjit Barot dr. Insp i London och Monaco mars 2015.

John McLaughlin är utan tvekan en av de mest betydelsebärande gitarristerna inom fusiongenren. Sedan debutplattan Extrapolation 1969 har han målmedvetet och konsekvent raffinerat sitt uttryck. ”Play what you hear” var uppmaningen han fick då han samarbetade med Miles Davis på In a Silent Way och Bitches Brew samma år. Och det har McLaughlin verkligen gjort med öppna öron i över 45 år! Först i Mahavishnu Orchestra i olika upplagor där han experimenterat och mejslat fram ett högst personligt sound vilket ofta legat i teknikens framkant. Parallellt har han fördjupat sig i indisk musik och dess speciella melodik och rytmer med flera ledande inhemska musiker i gruppen Shakti. McLaughlin har även haft en stark passion för flamencomusik och haft ett mångårigt samarbete med gitarristen Paco de Lucia. Det senaste fem åren har han lett gruppen 4 Dimension, en konstellation av fyra ytterst starka och individuellt profilerade musiker som ger McLaughlings mångfacetterade musik rättvisa. Black Light är gruppens fjärde skiva och i likhet med de övriga har McLaughlin smält samman, integrerat och utvecklat sina rikhaltiga influenser till en både sammanhållen och nyskapande form. Man känner omedelbart igen hans spelupplägg – samtidigt tar gruppen dem flera steg framåt. Tempot och intensiteten är genomgående hög, McLaughlins mångtoniga gitarrlöpningar blixtrar men blir aldrig bländande, Gary Husbands keyboards bygger skiftande och utmanande ljudlandskap som både vidgar spelplanen och ramar in den. Basisten Etienne M’Bappe har en mjukt, rullande spelstil som väl följer och linjerar upp McLaughlins expressiva kaskader. Slagverkaren Ranjit Barot spelar både kraftfullt och tungt drivande men har också en lätthet och hypersnabbhet som han växlar med parat på vissa spår med vokala konnakol-inlägg.

Allt material är skrivet av McLaughlin och spänner över ett brett fält. Till exempel är Panditji en hyllning till Ravi Shankar, El Hombre Que Sabia en hommage till den nyligen bortgångne Paco de Lucia men med på skivan finns även den dystert ödesmättade Gaza City. Ett spår som också sticker ut och visar på McLaughlins öppenhet och nyfikenhet är 360 Flip – en titel som anspelar på en term inom skateboardvärlden om att göra en helomvändning, byta riktning och därmed perspektiv – där McLaughling jobbar med inslag av electronica och triphop vilket ger en ny vinkel och ett annorlunda dynamik. Black Light ger flera bevis på att John McLaughlin fortfarande vid 73 års är en aktivt sökande och receptiv musiker, som inte alls känner sig färdig eller framme.

”It’s a lot of work trying to find these new sounds and create this kind of portal where my mind can go inside. I want to find a gate through music that my mind can go into.” (Down Beat december 2015.)

Ulf Thelander

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.