Örjan Hultén Orion: Fältrapport

Artogrush OCD 010 / Plugged / Tid: 52 min.
Örjan Hultén ss, ts, Adam Forkelid p, Filip Augustson b, Peter Danemo dr. Inspelad i Stockholm september–november 2015.

Det här är en intresseväckande cd. Musiken är spänstigt böljande, övertygande utan styrkedemonstrationer och har dessutom en anknytning till nittonhundratalets litterära verk. De åtta numren är i sin helhet komponerade av Örjan Hultén själv och omhändertas konstfärdigt av gruppen i övrigt. En mindre svit om två kompositioner är utförda med författaren Hans Falladas stort uppmärksammade roman Ensam i Berlin som inspiration. Ett starkt inlägg mot nazism och fascism. Och skivans avslutande stycke är en hyllning till den alltför tidigt bortgångne filmmakaren Malik Bendjelloul.

Möjligen innebär detta att det finns en uppriktig mening i musiken, och av ett annat snitt än vad som kanske är vanligt i jazzsammanhang. Ett reflekterande över tillvaron och en musikalisk rapport från det vida verklighetsfält som Örjan Hultén tydligen rör sig över. Ett intellektuellt ställningstagande uttryckt i personlig tonkonst. Något som understöds av Peter Danemos effektiva trumspel med accenterna på bastrumman varierad med stockarnas dans på puka och virveltrumma. Filip Augustsons basspel har en styrka som attraherar. En livfullt medlevande och förstärkt med frisk rytmik. Hans solon är ytterst medvetet utförda med en tydlig schematisering av vad som kommer att hända. En attityd som både bekräftar och på samma gång överraskar. I Adam Forkelids pianospel finns ett intresseväckande användande av ackorden hämtade i instrumentets mellanregister. Tonerna bringas fram med ett stadigt och kraftigt anslag som resulterar i spännande klanger.

Till detta kommer tonerna från Hulténs saxofoner. Både sopransaxen och tenorsaxen klingar med vackra färgrika ljudbilder. Så han skriver inte bara fin musik utan spelar den också mästerligt. Hans tenorsound påminner om något som minnet för stunden inte kan finna. Men hans lugna övertygande utspel i kombination med intensiteten och kraften i tonbildningen imponerar starkt.

Leif Wigh

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *