Gunnar Fors’ Quintet/Bobo Stenson, Ivar Lindell, Sven-Åke Johansson: Gone with the wind

gunnar fors gone with the wind

Olof Bright Records OBCD 37-38 / www.olofbright.com / Tid: 54+42 min.
CD1 Gunnar Fors tp; Bengt Lindquist ts; Bobo Stenson p; Ivar Lindell p; Sven-Åke Johansson dr. Insp. på Västerås bibliotek 1965.
CD2 Bobo Stenson p; Ivar Lindell b; Sven-Åke Johansson dr, vo. Insp. Nya Perspektiv, Västerås, 23 oktober 2004.

Nästan 40 år skiljer dessa två inspelningar åt. Inspelningen från 1965 är ganska tidstypisk då den representerar en brytningstid för jazzen och därmed har ett stort jazzhistoriskt värde. I den idag nästan helt bortglömda trumpetaren Gunnar Fors kvintett, ingick en ung och då tämligen okänd Bobo Stenson samt trumslagaren Sven-Åke Johansson, som tre år senare skulle etablera sig i Tyskland och bli ett av de ledande namnen på den europeiska frijazzscenen. Detta är hans allra första bevarade inspelning. Stenson, vars pianospel är avancerat redan 1965, spelade vid samma tid med den betydligt mer kända tenorsaxofonisten och Eskilstunasonen, Börje Fredriksson, som för övrigt också samarbetade med Gunnar Fors.

Spännvidden var stor vid denna konsert i Västerås bibliotek, som också gav publiken en fläkt av den ”stora världen”, mellan den inledande, bebop-orienterade Birdlike av Freddie Hubbard och den avslutande Hat and beard av Eric Dolphy. Den senare gör kvintetten en mycket fri tolkning av. Där emellan ryms en vacker Round Midnight och en Milestones, som vittnar om att man vill tänja på ramarna och ta musiken längre än vad som då var brukligt. Fint, spirituellt och uttrycksfullt spel av Fors och Lindquist understödda av ett mycket tight komp med en lysande Stenson, Lindell och Johansson, som bidrar till att lyfta det till oanade höjder. Dock fortfarande inom ramarna.

Genomgående spelar alla bra och ger allt vad de kan. Tolkningen av Charles Davis modala och medryckande vals Half and Half är också mycket bra, men det är, som sagt, deras tolkning av Hat and Beard som sticker ut allra mest. Här sprängs ramarna och man utforskar alla möjligheter att använda denna låt som utgångspunkt för en musik som vill vara fri. Melodin presenteras i vanlig ordning, men sedan händer en massa annorlunda saker, både tonalt och rytmiskt och det hela resulterar en slags strukturerad friform. 1965 var det fortfarande mycket ovanligt bland svenska musiker att spela på det sättet. Här kommer också Johansson fram allra bäst, som den nyskapande trumslagare han var då.

Den amatörmässiga inspelningen har en del tekniska brister här och där och någon gång stämmer trumpet och sax illa, men vad gör det när det finns en sådan glöd och experimentlusta i musiken! Gunnar Fors blev senare medlem i Göteborgsgruppen Opposite Corner och Bengt Lindqvist har framträtt på piano och orgel i olika sammanhang.

Återföreningen på Nya Perspektiv 2004 är mer straight och bjuder på lysande triospel, men naturligtvis är Stenson i centrum med sitt mästerliga spel. Ett kul inslag är Johansson, som sjunger smäktande jazzsång i Gone with the Wind och i No Moon at All. Man gör även här en tolkning av Hat and Beard, dock inte i friform-tappning.

Lokal jazzhistoria som ger perspektiv på historien och världen!

Roger Bergner

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.