Caroline Henderson: No. 8

Stunt Records/tid 43 min
Henderson vo, Lars Wissing tp flh, Mads Hyhne tb, Peter Fuglsang sax fl cl, Nicolaj Hess p, org perc, arr nr 6, Anders Christensen b vib, Mikkel Hess dr perc, Mette Lindberg, Marie Fisker add vo, Butch Lacy arr nr 5,10, 11. Insp februari 2008.

Ribbon bow – Bang bang – Unchained melody – I concentrate on you – But not for me – Everywhere – There will be time enough for rocking when we’re old – It ain’t necessarily so – When you’re smiling – I got lost in his arms – Riverman – Last night when we were young – Love is like a cigarette

Innanför ett vulgärt omslag bjuds på originell sång med melodier som till hälften är från ”the great American songbook”. Resten är folk och pop, varav två låtar är skrivna av bandets basist, Anders Christensen, nr 13 (ensam) och nr 6 (tillsammans med Mikkel Hess och Henderson). Ingen av de sånger jag känner till låter som jag hade väntat, vilket säger en del om Caroline Hendersons originalitet. Hon vågar sig till och med på den mest inspelade av alla populära sånger, Alex Norths Unchained melody, ursprungligen skriven 1955 för en fängelsefilm, Unchained och sen kärleksballad framförd bl a The Righteous Brothers och Elvis Presley. Av standardlåtarna är Billie Holidays/Lester Youngs inspelning av When you’re smiling från 1938 i viss mån förebilden, med Lesters solo orkestrerat av Peter Fuglsang, men det lätta high-hat-kompet är ersatt av tung bastrumma och cymbal. Sången är också långt från Billie Holiday. Caroline Henderson är mer uttrycksfull som soul-pop-sångerska. Men det kanske är så här jazz kommer att låta mer och mer, man plockar vad man vill och är inte bunden av gamla konventioner. Och det gamla lever ändå med, på ett nytt sätt, som i hip-hop.

Blåsarna med sina öppna, vilande ackord leder ibland tankarna till Charlie Haden, Roswell Rudd och Carla Bley som tidiga stilinspiratörer. Musikerna kan bara prisas, som den kristallklare pianisten Nicolaj Hess, vars skimrande introduktion och ackompanjemang till Harold Arlens Last night when we were young fick mig att falla i häpen beundran första gången jag hörde den.

Alec Wilder (”American popular song”) säger om en annan ballad, Irving Berlins I got in his arms: ”This ballad wins the repeated note contest”. Just när upprepningen blir enformig går sången upp en ton. Det blir fem höjningar i allt innan den går upp en ton till och så faller med en sext. ”It’s absolutely marvellous”, säger Wilder, och Henderson har förstått det. Fint arr av Butch Lacy.

Caroline Henderson växte upp i Sverige men skivdebuterade och slog igenom i Danmark. Det här är hennes åttonde cd och hon bör ha alla möjligheter att nå långt konstnärligt. Än så länge gör hon en del övertramp som i slutnumrets sångkör. Men det kanske är en medveten parodi?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *