Charles Lloyd & The Marvels: I Long to See You

CharlesLloydILongToSeeYou

Blue Note 06025 / Universal / Tid 67 min.
Charles Lloyd ts, fl, Bill Frisell g, Reuben Rogers b, Eric Harland dr, Greg Leisz steelg, Willie Nelson g, voc (1 nr), Norah Jones voc (1 nr). Insp. Santa Barbara, 27 & 28 april 2015.

Den nu 77-åriga saxofonisten, mindblowern och eviga sökaren Charles Lloyd har fortsatt att utveckla sin musik under det senaste halvseklet. Fortfarande binder han samman olika musikstilar med sömlös lätthet. På nya Blue Note-alstret I Long to See You, uppföljaren till fjolårets hyllade livealbum Wild Man Dance på Blue Note (läs OJ nr 6 2015), samarbetar han förutom med sina mångåriga spelpartners batteristen Eric Harland och basisten Reuben Rogers med två gitarrister: Bill Frisell och steel-gitarristen Greg Leisz. Tillsammans bildar de gruppen The Marvels.

Det har ofta vilat en mjuk, meditativ och fjäderlätt atmosfär över saxofonisten Lloyds musik. Den känslan är klart dominerande på det nya albumets spirituella tio spår, varav sju är komponerade av bandledaren själv. Americana-doftande Shenandoah och Bob Dylans fredssång Masters of War samsas med McCurdys protestsång Last Night I Had the Strangest Dream och äldre Lloyd-kompositioner i nya, fängslande versioner som Of Course, Of Course och Sombrero Sam som Lloyd spelade in på 60-talet.

Kännetecknande är den öppnare andningen, de viskande melodierna; lättheten och tystnaden smälts samman i en organisk form. Samspelet mellan Lloyd och Frisell formas i en rytmisk rymd där lättheten stegvis blir förtätad. De båda har ju utforskat grunderna i framförallt den amerikanska populär- och folkmusiken i bred bemärkelse och båda arbetar ofta med lågmälda, subtila medel för att lyfta fram den inre strukturen. Frisell och Lloyd spelar sökande från start till mål, plockar tonerna men låser fast dem i ett starkt vibrato. Leisz steel understryker de rustika dragen i en musik där varje ton skulpteras i en suggestivt öppen klangrymd. Countrylegendaren Willie Nelson gästar på ett nummer och sångerskan Norah Jones på en känslosam tolkning av Billie Prestons You Are So Beautiful. Ett skönt kollektivt driv kommer på bästa spåret, det avslutande, över sexton minuter långa Barchel Lamsel. På denna glödheta komposition av Lloyd lyser hans igenkännbara vibrato, djupa tenorton och mantralika altflöjt starkt.

I Long to See You är långt ifrån Lloyds starkaste album. Dock fortsätter arkeologen Lloyd att imponera medan han lockar oss in i sin sökande, kalejdoskopiska värld.

Patrik Sandberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.