Törner, Gösta – trumpetare

 27 oktober 1912 – 11 oktober 1982


Den första verkligt stora jazzsolisten i Sverige – så har Gösta Törner beskrivits. Med sin avspända rytmik, stora melodiska fantasi och sitt lyriska anslag, blev han på 1930- och 1940-talen favorit och förebild, inte bara bland trumpetare.

Gösta Törner föddes i Stockholm och växte upp i en musikerfamilj på Söder. Fadern hade varit regementsmusiker och Gösta lärde sig spela kornett i Katarina folkskolas blåsorkester, som fostrade många blivande jazzmusiker; trumpetaren Gösta ”Smyget” Redlig, tre år äldre, var en av de övriga medlemmarna. Redan under tjugotalet hann Törner gästspela på många av Stockholms musikställen och göra sig känd som en utomordentligt begåvad trumpetare, besatt av jazzen och med en sällsynt begåvning för att improvisera.

Han hade länge andra yrkesplaner och tänkte bland annat bli tecknare (i många år tecknade han senare musikerporträtt och serier i Orkester Journalen). Men 1929 fick han sitt första professionella musikerjobb med violinisten Kalle Nilo (egentligen Karl Nilheim) på Valencia som låg i hörnet Götgatan-Ringvägen. Snart hamnade han i en krets av likasinnade; han spelade med bland andra Sam Samsons, Macce Bergs, Frank Vernons, Sune Lundvalls, Jack Harris och Gösta Jonssons orkestrar, innan han 1937 kom till Arne Hülphers storband, som innehöll många av tidens svenska jazzstjärnor.

Då var Törner redan etablerad som jazzsolist, bland annat genom sin medverkan på de första inspelningarna med mindre swinggrupper, som Sonora började göra hösten 1936. OJ recenserade i januari 1937 några av skivorna och fastnade särskilt för Törners insatser: ”en trumpetstylist av remarkabel kvalitet. Så vitt jag vet, har jag aldrig hört någon europeisk trumpetare i Törners klass, och jag misstänker starkt, att han även uthärdar en jämförelse med – om inte precis de främsta – så dock ganska namnkunniga amerikaner. Han har ett enastående våghalsigt hot-temperament och spelar i extremaste negerstil”.

Med Hülphers gästspelade Törner i Tyskland och Danmark, var flitigt lanserad solist, och trumpetsektionen där alla hette Gösta (Törner, Redlig, Pettersson) var särskilt uppmärksammad. 1939 lämnade han Hülphers och hade diverse engagemang innan han 1941 kom till Thore Ehrling. Vid det laget var Törner etta bland trumpetarna i alla favoritomröstningar och ofta anlitad vid grammofoninspelningar, bland annat med Alice Babs, Thore Jederby och egna studiogrupper. Till Göstas kvaliteter hörde musikalisk entusiasm, iver att spela, lust att improvisera. Radiotjänst tog fasta på dessa egenskaper på 1940-talet, då Törner fick leda ett antal jam session-program, där han under informella omständigheter spelade tillsammans med utvalda svenska kolleger och någon gång även amerikanska gäster.

1943 bildade han en egen liten orkester för engagemang på danssalongen Avalon i Stockholm (nuvarande Jazzclub Fasching). Den innehöll flera av tidens ledande jazzmusiker och spelade dixielandbetonad swingmusik med stort utrymme för improviserade solon. Senare ledde han en orkester på La Visite tillsammans med trombonisten Miff Görling, och 1947 samarbetade han med pianisten Lasse ”Bob” Laine, som hade emigrerat till USA 1929 och nu gjorde återbesök i hemlandet. De spelade in en rad berömda skivor (där klarinettisten Åke Hasselgård också medverkade) och samma höst var Törners och Laines kvartett den första orkester, som spelade i Harlem på Nalen – före detta ”Kultissalen” som hade gjorts om till jazzställe för en ”spisande” publik.

Törner återvände till Ehrlings orkester i ett par år. Under den tiden fortsatte han att göra skivor med egna studiogrupper, och i maj 1949 var han trumpetare i ”Parisorkestern”, den svenska elitorkester, som framträdde vid den internationella  jazzfestivalen i Paris. 1950 ledde han en egen orkester på Grand Hotel i Stockholm och därefter hade han olika tillfälliga grupper. I flera år spelade med Knäppupp-revyn och han gjorde också flera resor som musiker på såväl Norska som Svenska Amerika-Liniens fartyg vilket gav honom tillfälle att besöka New York. I mitten sextiotalet lämnade han det aktiva musikerlivet och övergick till annan yrkesverksamhet, men han återkom då och då i olika sammanhang och gjorde tillfälliga framträdanden med Thore Jederby och andra veteraner.

Som trumpetare var Törner inspirerad av Louis Armstrong, Bix Beiderbecke och senare Bobby Hackett, men hade likafullt en egen stil och ett typiskt ”törnerskt” temperament.

Artiklar i urval:
Svenskt stjärnalbum, OJ 11/36
Gösta – vår första stora jazzsolist, OJ 11/82

Bok:
”Gösta Törner, Musikanare, Tecknare” av Bo Westin  (Publikationer från Jazzavdelningen Svenskt visarkiv nr 10, 1993)

CD i urval:
”Gösta Törner, Trumpet Player” (Phontastic)
”Bob Laine & Gösta Törner with Stan Hasselgard, Stockholm Blues 1947” (Dragon)
”Small Band Swing Made In Sweden” vol 1 och 2 (JazzDocument)