Varierad och intressant hyllning till Bengt-Arne Wallin

[Best_Wordpress_Gallery id=”11″ gal_title=”Bengt-Arne Wallin-kväll”]

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet. Illustrationer: Martin Ehrling)

Bengt Arne Wallin In Memoriam
Scalateatern, Stockholm, 31 maj 2016.

När kompositören och arrangören Bengt-Arne Wallin gick bort i november i fjol lämnade han ett inte bara personligt utan även professionellt tomrum efter sig. Fastän traditionell storbandsjazz inte riktigt är min bag, det ska villigt erkännas, visar Ekdahl & Bagge Big Band med gäster hur varierad och intressant en storbandsafton ändå kan vara.

Det sexton man starka Ekdahl & Bagge Big Band – var’e brudarna? – har huserat i Scalateatern några säsonger nu och hyllningskonserten innebär terminsavslutning. Första set blir mestadels vigt åt Bagges och Ekdahls egna samt basisten Martin Sjöstedts kompositioner. Bengt-Arne Wallins son Nicci kommer också in och drar av ett Gene Krupa-liknande trumsolo. Kul! Nicci, berättar den utmärkte estradören Bagge, har i sin tur berättat om de storheter som under åren suttit ned den wallinska soffan. Bland andra Thad Jones varpå bandet såklart spelar ett av hans stycken.

Sångerskan Margareta Bengtsson hade Bengt-Arne Wallin som lärare på Ackis. Hon sjunger en standard och drar en anekdot om Wallins många entusiasmerande bevingade ord under lektionerna. Flera sattes upp som maximer på väggen i sångkvintetten The Real Goups replokal.

I andra set blir det kulturhistoria. Oddjobbs resterande kvartett – Per ”Ruskträsk” Johansson sitter redan med i storbandets främre blåssektion – kommer in på scen och spelar två stycken från den Grammisbelönade Folk-plattan, inspirerad av gamla fältinspelningar i Visarkivet och albumet Lockrop och vallåtar.

Och det är helt följdriktigt. Wallin gjorde tidiga jazzarrangemang av den svenska folkmusikskatten, jämte Jan Johansson och senare Merit Hemingson, som på plattorna Old Folklore In Swedish Modern från 1962 och Äventyr i jazz och folkmusik, 1965. Storbandet ger Jämtländsk brudmarsch och Visa från Järna med must och skärpa som kokkaffe över öppen eld i fjällen. Bengtsson söker kula så gott det går.

Slutligen äntrar hipmannen själv scenen. Svante Thuresson berättar om upphovet till Melodifestivalbidraget Nygammal vals från 1966. Då var jag ännu inte född; mitt första möte med Wallin blev i stället musiken till G.W. Perssons filmatiserade roman med en testosteron- och amfetaminstinn Thorsten Flinck i huvudrollen som kåkfarare. Margareta Bengtsson tar Lill Lindfors plats i den fina melodin med den fyndiga och tokroliga texten som överraskande knep andraplatsen då det begav sig.

Thuresson sjunger också Vår egen gata från teveserien ”Bröderna Malm” till vilken Wallin gjorde musiken – SR & SVT var en gång en arbetsgivare med framförhållning för diverse kulturarbetare, ack du svunna tid! – och förtäljer om den Jules Verne-inspirerade och lätt surrealistiska sagan där Svante upptäcker världen – på cykeln.

Vid det här laget har storbandet nött ned mitt motstånd och med ett leende grenar jag fuxen och cyklar sakta hem genom sta’n.

Rikard Rehnbergh