Lonnie Smith: Evolution

Blue Note BN 60254 / Universal / Tid: 63 min.
Lonnie Smith Hammond B3 org, Jonathan Kreisberg g, Jonathan Blake och Joe Dyson dr, John Ellis basklarinett, fl, ts, Maurice Brown och Keyon Harrold tp, Robert Glasper p, Joe Lovano mezzosopransax, ts. Insp Brooklyn, New York 2015.

Hammondgurun Dr Lonnie Smith, en av gudfäderna bland andra stora jazzorganister som Jack McDuff, Jimmy McGriff och Jimmy Smith, återvänder på nya skivan Evolution till etiketten Blue Note efter hela 45 år. Det var där han på 60-talet cementerade sin status som B3-kung.

Evolution är precis vad namnet antyder: ett slags tour de force som består av sju långa nummer i olika stilarter där Smith visar hur man smakfullt kan utnyttja en hammondorgel. Fem spår är komponerade av Smith själv. Kring Smiths massiva orgel ansluter två trumslagare, Johnathan Blake och Joe Dyson, samt gitarristen Jonathan Kreisberg, trumpetaren Maurice Brown och flöjtisten och tenorsaxofonisten John Ellis. Saxofonisten Joe Lovano gästar på två spår, pianisten Robert Glasper på ett. Det är ett helgjutet album från start till mål som växer för varje lyssning, mycket beroende på att samtliga inblandade lyser med stark musikalisk integritet och stor pondus.

Smith är väl förtrogen med sextiotalets hardbop. Fjäderlätt tar han sig an mer funkiga tongångar samtidigt som han med sin bländande teknik utnyttjar hammondorgelns hela register. Lyrikern Kreisberg har ett direkt klösigt anslag i Wes Montgomerys anda som tilltalar. Dynamoparet Blake och Ellis backar upp lyhört med ett starkt driv av enkla rytmer i kombo med Smiths orgelfyrverkerier, som på blytunga, funkjazziga öppningsspåret Play It Back. Glasper besvarar här Smiths närmast vulkaniska utbrott med snillrika toner vid sin flygel. Versionen känns till och med fräschare än det odödliga originalet som kom på Smiths album Live at Mozambique (utgivet 1995, inspelat 1972). Spåret följs upp av souljazziga Afrodesia, en annan stark låt som Smith spelade in redan 1976 och som var titelspåret på ett album på etiketten Groove Merchant 1976. Saxofonisten Joe Lovano var med på den inspelningen och nu när de möts igen för första gången på 40 år så är det med en vitalitet som ger låten ny fräschör. Smittande glädje uppstår och Lovano trakterar här den sällan använda mezzosopransaxofonen och levererar ett virtuost solo. Kapellmästaren själv och trumpetaren Brown bjuder också på eldiga solon. Monks Straight No Chaser och Rodgers/Hammersteins My Favorite Things behandlas förtjänstfullt med ledig hand av Smith innan skivan avslutas med den worldjazzdoftande, hypnotiska African Suite.

Just den skenbara lättheten i framförandet och lekfullheten i samspelet – man hör verkligen att de har kul i studion! – i kombination med stor variationsrikedom gör att Evolution står högt över många mindre roliga orgeljazzproduktioner som med åren getts ut.

Patrik Sandberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *