Avishai Cohen: Into the Silence

ECM 2482 / Naxos / Tid: 53 min.
Avishai Cohen tp, Bill McHenry ts, Yonathan Avishai p, Eric Revis b, Nasheet Waits dr. Insp i Frankrike juli 2015.

Trumpetaren Avishai Cohen har en mycket naken, avskalad och hudnära spelstil som direkt berör. Känslostark men aldrig känslosam, bakom det till synes spröda ibland nästan bräckliga tonläget finns påtagligt driv och riktning som stärker och tydliggör nyanser och skiftningar i stämningslägen och melodik.

I arbetet med sin trio Treveni har Cohen på ett personligt sätt både lyft fram och ibland modifierat det lyriska underlaget i bland annat Charles Mingus, Don Cherrys och Ornette Colemans musik med spännande resultat, lyssna exempelvis på Trivenis Dark Knight (Anzic 2014).

Cohens senaste utgåva Into the Silence har ett mycket öppet och stämningsfyllt tilltal som direkt griper tag. Materialet, allt komponerat av Cohen, skrevs under några månader efter att Cohens far hade gått bort och speglar ett sorgearbetes olika faser. Inledande Life and Death innehåller hela känslospektrat ifrån kontrollerad återhållsamhet, saknad och besvikelse men också minnesfylld glädje och uppsluppenhet. Cohens trumpetspel rör sig på flera plan genom kompositionen, skiftar i stämningslägen där det modala dominerar medan pianisten Yonathan Avishai agerar motvikt med både lättsamma harmonier och dissonanta inslag som stundtals skaver. Efterföljande, den drygt kvartslånga Dream Like a Child har ett öppet och ljust och nostalgiskt anslag, där pianisten Avishai linjerar spelplanen i ett lång intro sufflerad av Nasheet Waits för att sedan otåligt ta fart kring ett lyriskt samspel mellan Cohens trumpet och McHenrys tenorsax.

Titelspåret präglas av en pulserande rastlöshet, med snabba tempobyten med expressiva inspel och genombrottsförsök ifrån samtliga innan tystnaden lägger sig, suggestivt och programatiskt. Quiescence är ett rofyllt, vaggande stycke med harmoniska förtecken där Eric Revis bas är melodisk ryggrad. Behind the Broken Glass har klassiska blå toner, där Cohen intensivt håller sig i det högre registret i ett långt vindlande solo vilket möts upp av McHenrys stabila modulerade tenor och stycket fungerar som en stämningsmässig uppsamling, vackert och gripande. I avslutande Life and Death – Epilogue summerar och sätter Avishai pianospel punkt, där temat ifrån skivans inledning återkommer, upprepas och moduleras gradvis till en påtagligt ljus och hoppfull form.

Ulf Thelander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.