Lås upp svenskt musikliv!

magnuskarin

Äntligen en debatt om musikens villkor i Sverige! Vi är i alla fall väldigt nära att diskutera kärnan till musiklivets stora problem. Under parollen om den klassiska musikens kris gör man dock om misstaget att blanda ihop det konstnärliga uttrycket med musiklivets grundläggande villkor.

Vi i svenskt jazzliv vet, vi har gjort det misstaget. Med förhoppning om att vi äntligen skulle få politiker att lyssna om vi bara samlade oss, lanserade vi för ett antal år sedan kampanjen ”Släpp in jazzen!”. Det blev debattartiklar, kampanjaktiviteter och till och med politiker som skrev motioner och interpellationer i riksdagen. Vi träffade de flesta politiska partierna. De lyssnade, nickade och förstod, men sen kom svaret enhälligt: ”De andra genrerna då?” Sen radade man upp ett gäng andra genrer – inte lika ofta den klassiska.

Vi lärde av vårt misstag och gick tillbaka till skissbordet. Vi insåg att diskutera musiklivets förutsättningar utifrån genre inte är en fruktbar utgångspunkt. Vi såg att det mer handlade om en strukturell problematik och blev sedan en av initiativtagarna till uppropet ”Ett musikliv för alla” som fick imponerande tjugo nationella musikorganisationer att samla sig för det icke institutionella så kallat fria musiklivet.

Om man delar in musiklivet i tre delar från det institutionella via det fria till det kommersiella musiklivet så har man också gjort en skala från det mest subventionerade till det som måste stå på egna ben. Med några undantag kan man konstatera att ju längre en musikform funnits desto mer är den representerad på institutionerna. Jazzen med sin relativa ungdom på ca 100 år rör sig därför mest i mittenfältet – det fria musiklivet. Här är de professionella musikerna oftast ofrivilliga egenföretagare och arrangörerna oftast ideella. De flesta genrer har sin huvudsakliga plats någonstans på denna subventionsskala idag och vi tror att alla skulle vinna på att få möjlighet att sprida sig mer.

De olika delarna av musiklivet har nämligen olika styrkor. Den klassiska musiken verkar ha problem att nå ut och skulle kunna lära mycket genom att oftare lämna institutionerna. Det kan inte heller vara mer än rimligt att fler uttryck och därmed fler medborgare får tillgång till institutionerna. Alla delar av musiklivet hänger ihop men uråldriga strukturer låser fast oss. Och när det fungerar som sämst kör vi så hårt ner i våra egna hjulspår att vi skapar skyttegravar. Den tiden måste vara förbi.

Svenskt musikliv som helhet skulle må bra av ett större utbyte och en större spridning av uttryck. Den klassiska musikens möjligheter att nå nya publikgrupper skulle öka och den så kallade populärmusiken skulle kunna bli ännu mer nyskapande genom att åtnjuta större del av de offentliga subventionerna. Uttrycket ”det svenska musikundret” är lika slitet som sant för det är verkligen ett under att svensk musik som verkar under så fastlåsta former fortfarande håller sig relevant ur ett internationellt perspektiv. Det växer i öknen, vad händer om man vattnar?

Det är dags att låsa upp det svenska musiklivet och helst kasta bort nyckeln! Vi vill att regeringen tillsätter en utredning som ser över hela det svenska musiklivet och hur det kan få en rikare bredd på alla sina scener.

Magnus Thuvesson, ordförande och Karin Inde, verksamhetsledare
Riksförbundet Svensk Jazz


(Ursprungligen publicerad på svenskjazz.se den 27 juni, 2016)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.