♥ Chick Corea/Christian McBride/Brian Blade: Trilogy 2

Concord Jazz (Border)
Chick Corea p, Christian McBride b, Brian Blade dr. Insp. live i Tokyo, Bologna, Ottawa, Zürich, Rochester, Minneapolis, St Louis 2010, 2012 och 2016.

Trilogy 2 med pianisten Chick Coreas stjärntrio med basisten Christian McBride och trummisen Brian Blade innehåller liveupptagningar från trions tre världsturnéer 2010, 2012 och 2016. Albumet är en uppföljare till den första Grammybelönade Trilogy, utgiven 2014. Trion tar sig an några gamla Corea-original från 60- och 70-talen (Now He Sings, Now He Sobs, La Fiesta, 500 Miles High) och omarbetar mer eller mindre kända jazzklassiker av Miles Davis, Thelonious Monk, Irving Berlin, Joe Hendersson, Kenny Dorham och Steve Swallow.

Coreas karriär sträcker sig över ett halvt sekel. Oavsett om det handlar om latinjazz, fusion, kammarjazz eller symfoniska verk är han en mästerlig improvisatör. Han ger lyssnaren intrycket att han pytsar ut sina musikaliska idéer här och nu, vare sig det handlar om egna kompositioner eller andras.
Trilogy 2 spelar Corea inspirerat och inkännande; med enkel elegans styr han riktningen på låtarna. Blade har i detta sällskap en friare roll och han målar färgglada, polyfoniska rytmer mer än tonföljder, producerar virvlar av kontrasterande ljud – alltid med sväng och osviklig timing. McBride fungerar som motor och står för både stadga, lekfullhet och briljanta infall. En tät synergi skapas såväl kollektivt som individuellt, men aldrig på bekostnad av melodin. Ingenting tycks kunna hindra det musikaliska flödet: Coreas Return To Forever, latinfusion-färgade 500 Miles High och La Fiesta stöps om i trions händer till furiös post-bop. På Now He Sings, Now He Sobs (i original inspelad med Roy Haynes och Miroslav Vitous 1968) når trion närmast extatiska höjder i graciösa improvisationer. Excentriska omtolkningar av Steve Swallows Elderdown, Joe Hendersons Serenity och ett par frapperade Thelonious Monk-covers är andra highlights. Stevie Wonders Pastime Paradise får en helt ny twist och är en av många fina exempel på hur bra trions broderliga samspel fungerar, hur de dekonstruerar och bygger upp.

Trilogy 2 är mycket att ta in, dubbel-cd:n rymmer närmare 130 minuter örongodis. Triojazz kan knappast bli bättre än så här.

Patrik Sandberg

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(8) { [0]=> int(51323) [1]=> int(54209) [2]=> int(54566) [3]=> int(54541) [4]=> int(50803) [5]=> int(54382) [6]=> int(54639) [7]=> int(54329) }