♥ Pat Metheny: From This Place

Nonesuch (Warner)
Pat Metheny g, elg, synt-g, Linda May Han Oh b, Gwilym Simcock p, keyb, Antonio Sanchez dr, Luis Conte perc, Meshell Ndegeocello voc, Grégoire Maret harmonica, The Hollywood Studio Symphony strings, Jim McNeely, Gil Goldstein, Alan Broadbent arr. Insp. Hollywood och Los Angeles 2019.

Pat Metheny har utan tvekan varit en av de mest kritikerrosade, framgångsrika och musikaliskt betydande artisterna under de senaste fem decennierna. Med sin vidsynta estetik och sitt virtuosa gitarrspel har Pat Metheny skapat en helt ny klangvärld inom jazzen och fusionsmusiken. Han började sin karriär i vibrafonisten Gary Burtons band 1975 och 1976 spelade han in debutalbumet Bright Size Life (ECM) tillsammans med elbasisten Jaco Pastorius och trumslagaren Bob Moses. Mångsidigheten är ett av hans många kännetecken; obehindrat rör han sig mellan modern jazz, rock, filmmusik, brasilianskt och klassisk musik och han har samarbetat med så vitt skilda namn som Steve Reich, Ornette Coleman, Charlie Haden, John Zorn, Michael Brecker, Antonio Carlos Jobim, Joni Mitchell och David Bowie.
Det primära för Metheny har alltid varit att finna ett ursprungskoncept för ett band eller ett projekt, hitta rätt medmusiker och sedan skriva musik för bandet och stöpa om det till en livskraftig enhet oavsett vilket sammanhang musiken hamnat i. Han har handplockat musiker som besitter en utpräglad musikalisk identitet och som kan spela ihop över ett brett musikaliskt spektrum. Methenys helhetssyn på musik har alltid handlat mer om “hur” än om “vad”.

From This Place är bandledarens första album med nyinspelat material sedan 2014 års Kin (Nonesuch) med Unity Band. Med på skivan återfinns trumslagaren Antonio Sanchez, fast medlem i Methenys band sedan 2002, basisten Linda May Han Oh och pianisten Gwilym Simcock som arbetat med Metheny sedan 2016. Det är dock första gången som Simcock och Oh medverkar på ett album med Metheny. The Hollywood Studio Symphony under ledning av Jim McNeely spelar orkesterarrangemang signerade pianisterna Gil Goldstein (tidigare medlem i Methenys band) och Allan Broadbent. Stråkarna är dock pålagda i efterhand. Metheny säger själv på sin hemsida att han har influerats av Don Sebeskys arrangemang på CTI-etiketten under 70-talet.
Samtliga kompositioner är skrivna av Metheny själv. Han växlar mellan elektrisk och akustisk gitarr, hans signifikativa låtsnickeri känns igen, den välljudande musiken är vidöppen, luftig, rik på harmonik och flytande rytmik samtidigt som den är välpolerad och ytterst välproducerad. Metheny arbetar aldrig tillbakablickande och även om musiken på nya albumet är i ständig rörelse framåt så finns här inga tydliga, nya, djärva grepp. Dock finslipar han sina grundläggande musikaliska idéer. Ekon av ljudcollagen han skapade ihop med nyligen bortgångne pianisten Lyle Mays under 1980- och 1990-talen återfinns på låtar som Wide And Far och Everything Explained. Paralleller kan även dras till 1992 års Secret Story (Geffen) då Metheny också jobbade med en orkester och skapade liknande musiklandskap.
Många av låtarna tar avstamp i en ljus klangsfär som långsamt övergår i moll, som i albumets längsta spår, inledande suggestiva minisviten America Undefined. Samspelet i kvartetten är elektriskt, arbetsprocessen är kollektiv där alla har mer eller mindre bärande roller.
Simcock står ofta i rampljuset med läckra, melodiska, täta linjer, han besitter ett tilltalande äventyrligt uttryck, hans vokabulär rymmer stor variation och ofta bryter han av med abstrakta, rytmiskt eleganta, harmoniserande ackord i perfekt balans till Methenys mer orkestrala linjer. Oh har ett infallsrikt och personligt tonfall som passar Metheny galant. Hon lyser särskilt starkt i en tät duell med Metheny på latinfärgade midtempo-balladen Same River där gitarristen också får excellera på syntgitarr. Sanchez bidrar med gediget och distinkt spel och piskar ibland upp tvärgående markeringar med intrikat rytmik som på den ymnigt suggestiva Pathmaker.
Albumet är också uttalat politiskt. Titelspåret kom till dagen efter att Donald Trump valdes till president och Metheny markerar med det tydligt sin ståndpunkt. Meshell Ndegeocello gästar med mollstämd sång på From This Place medan munspelaren Grégoire Maret färglägger ljudlandskapet finstilt i smäktande The Past in Us.
Musiken klingar ut efter dryga 75 minuter och avslutas i den sorgsna, romantiska balladen Love May Take A While.

Det är bara att gratulera Metheny till ett helgjutet och sofistikerat album där han återigen visar upp sin osvikliga förmåga att få varje ton att ljuda med stor innebörd.

Patrik Sandberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.