Meny
Warner Music 19029 / Warner Music / Tid 44 min.
Jacob Karlzon p, fender rhodes, celeste, organ, synth, programming, Robert ”Mehmet” Ikiz” dr, perc, Dan Berglund b, Lars Nilsson flh, loops, Jenny Nilsson violin. Insp. 29 febr-2 mars 2016 i Nilento Studion, Göteborg.
På elfte albumet i eget namn har den ständigt sökande pianisten, kompositören Jacob Karlzon återigen tagit hjälp av sin mångåriga vän och samarbetspartner, Nilento-producenten Lars Nilsson. Även Karlzons gamla vapendragare, trumslagaren Robert ”Mehmet” Ikiz medverkar. Dan Berglund axlar ansvaret som basist för första gången ihop med Karlzon.
Korn, U2, Maurice Ravel och Wayne Shorter är några kapellmästaren tolkat på tidigare skivor, denna gång står Karlzon som ensam upphovsman och arrangör när han utforskar nya musikaliska vägar.
De åtta kompositionerna är presenterade och uppbyggda i ett slags svitform.
Snabbt befinner lyssnaren sig i ett gigantiskt ambient ljudlandskap där bitarna sammanfogas med tydlig början och tydligt slut. Elektroniska element med syntar och programmerade datorer liksom annan elektronik har en framträdande roll, men det akustiska pianot finns hela tiden med som ett fundament. Det analoga och det digitala balanseras förtjänstfullt.
På Now lyckas Karlzon kombinera den improvisatoriska oförutsägbarheten i jazzen med den smittande omedelbarheten i popen. Den kännetecknande Karlzonska melankolin är närvarande utan att vara tillbakablickande. Blinkningar till symfonirockare som Genesis och Focus samt elektroniska musiker som Vangelis och Jean Michel Jarre kan skönjas. Ljudbilden, precis som på tidigare skivor, är förtätad, dynamiskt klingande – fattas bara annat med fantomer som Berglund och Ikiz i kompet.
Pulserande öppningsspåret Higher är en hybrid av drum’n’bass, electronica och jazz och skulle kunna vara hämtat från någon av Ninja Tunes produktioner. Tempon, arrangemang och stämningar växlas konstant med Karlzons virtuosa spelteknik i fokus. Man blir påmind om den energi och entusiasm som fanns i e.s.t., inte bara på grund av klangbilden utan även tack vare Berglunds medverkan. Starkast lyser det hetsiga, orientaliskt synthfunkiga Monster och den vemodiga balladen A Lifetime Ago som bjuder på skimrande lyriskt spel från Karlzon. Ibland känner man att man vill dra åt handbromsen men Karlzons ofta mångtoniga eskapader känns aldrig forcerade eller framstressade.
Karlzon själv summerar sitt epos som ”technorganic”. Han säger: ”Vi är och förblir organiska varelser. Vi lever mittemellan teknik och natur. Hur kan vi använda tekniken för att rädda vår planet? Själv ser jag mig i detta projekt som en virtuell romantiker, jag vill finna kärnan i den organiska delen av musiken”.
Storstilat och tänkvärt!
Patrik Sandberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
