Storbandsfyrverkeri på Konserthuset

YJF2013 Thelander

Storbandsfyrverkeri var programbenämningen på detta arrangemang, som också var startskottet på Stockholm Youth Jazzfestival 2013 vilket arrangerades för 13:e året. Och visst var det en konsert som väl tycktes motsvara förväntningar hos den åldersmässigt heterogena publik som fyllde” blå huset” denna expansiva, explosiva och kontrastrika fredagskväll.

Maria Schneider och Norrbotten Big Band inledde med ett mycket eteriskt och stämningsfyllt stycke där Lisa Erikssons sublima ackordion i de högre registren var navet kring vilka de övriga kretsade. Schneiders kompositioner bygger mycket på att skapa intimitet och förtrolighet mellan solister och ensemble, där solisterna oftast ges frikostigt utrymme.

Arren är rörliga, luftiga och präglas av en slags musikalisk aerodynamik byggd på mer på klanger och gestaltning än på traditionell rytmik. Tydligt blev detta i Cerulean skies, där solisterna illustrerar fåglars parningssånger, revir- och särmarkeringar vid förflyttningar och mellanlandningar, en komposition inspirerad av Schneiders ornitologiska intresse. Här var inte minst Karl-Martin Almqvists frigörande tenorsolo pregnant och minnesvärt i ”uppvaktningen” av Erikssons ackordion.

Det måleriska och naturlyriska präglade också ett nyskrivet stycke av Schneider, The Thomson fields en skildring av intryck och minnen av det öppna landskapet och de milsvida åkrarna ifrån uppväxten i Minnesota. Ett jordnära stycke fyllt av både nostalgi, vemod men också av harmoni och sammanhang där Ola Bengtssons bluesaktiga gitarrsolo var en viktig markör. Pianisten Adam Forkelid hade genomgående en betydelsefull och bärande roll, och här blir arvet ifrån Gil Evans tydligt i Schneiders konstruktioner.

Att Maria Schneider är en av storbandsjazzens viktigaste kompositörer och arrangörer är väl omvittnat, likaså att NBB är ett storband i världsklass. Och det är bara att konstatera att denna kväll inte gav någon anledning till omprövning av dessa omdömen, utan snarare stärkte förutsättningarna för ett fortsatt fruktbart samarbete.

Efter paus var det dags för Bohusläns Big Band som under Nils Landgrens ledning fortsatt att skapa en egen och personlig profil ibland europeiska storband. För två år sedan släppte man skivan Don´t fence me in med Cole Porter sånger i nya och högst egensinniga arrangemang av Colin Towns som bland annat jobbat med rockgrupper som Deep Purple.

BBB:s set ägnades uteslutande åt Cole Porter-material, som både har en mycket glättig melodisk yta men också ett allvar i kontrast mellan melodi och text. Och det är gapet eller ibland den skenbara diskrepansen stämningsmässigt som man har man tagit fasta på.

Towns arrangemang bygger oftast på raka och direkta rytmer, där slagverkarna Göran Kroon och Ebba Westerberg hade framträdande roller. Likaså fick trombonsektionen stort utrymme förstärkta av Landgrens dynamiska solon och dirigerande anvisningar. Man jobbar organiskt, solona är många men oftast korta vilket ger ett högt tempo även i de lugnare balladerna.

Många utmärkta solister finns i bandet – Staffan Svensson trumpet, Karin Hammar trombon och Tommy Kotter piano för att bara nämna några. Landgrens personliga sångstil och textning ger en ny och spännande, ibland utmanande tolkning av Porter texter vilket gör att de inte framstår som så banala eller schlageraktiga. Tydligt blev allvaret i Love for sale och Miss Otis regrets.

Men även motsatsen gavs det prov på i bandets allsång i In the still of the night.

Kvällens konserter belyste två olika sidor, möjligheter och kontraster kring hur storbandsjazz kan låta och verka, där Bohuslän Big Band verkade utifrån och in och arbetade sig utifrån det yviga och storvulna in mot det subtila och känslofyllda, medan Norrbotten Big Band jobbade i motsatt riktning. Båda arbetssätten kräver skickliga instrumentalister, duktiga solister och inte minst starka lagspelare och lagbyggare (arrangörer, kompositörer).

För att få en topp krävs ju en bredd och när det gäller återväxten inom jazzen så är den god men givetvis inte självklar eller självgenererande. Utan unga människor / musiker behöver stöd och uppmuntran dels för att upptäcka sin talang men också utveckla den. Därför är det viktigt att på olika sätt uppmärksamma de som arbetar med detta.

Ett sätt är att utse Årets jazzpedagog. Fredrik Norén (Svensk Jazz) och Brian Meese (Mary Lou Meese Foundation) delade ut priset i pausen på Konserthuset, och i år gick priset till Susanne Nyqvist Danielsson, verksam bland annat på Södra Latins gymnasium i Stockholm.

Arrangemanget Stockholm Youth Jazz festival 2013 hade ett digert program för de flera hundra ungdomar som deltog bl.a formerade i 28 storband från hela landet samt även Norge.

Ett stort antal föreläsningar och clinics med musiker från NBB, BBB samt ett flertal andra musiker bl.a Elise Einarsdotter, Elin Larsson och Jerry Bergonzi för att nämna några. Vidare avgjordes Storbands-SM, Jazzensembletävlingar och gavs konserter med de norska grupperna Hedvig Möllestad Trio och Fröy Agre Electric.

Sammantaget ger en sådan här riktad festival unika och rika möjligheter till stimulerande och kreativa möten för unga musiker som på flera sätt är jazzens framtid både som traditionsbärare men också som nyskapare. Och förhoppningsvis sitter arrangörerna och eldsjälarna Fredrik Norén och Mikael Sundvall och planerar nästa års festival…

Text & foto: Ulf Thelander

Stockholms Konserthus Blue House Jazz den 15 mars 2013
Maria Schneider & Norrbotten Big Band, Nils Landgren & Bohuslän Big Band