HELENA WAHLSTRÖM BAND Circle of legacy

HelenaWahlstrom

Recenserad i OJ 6-12

HELENA WAHLSTRÖM BAND
Circle of legacy

False field – Circles – The factory – Falling leaf – Play! – Flight – Postcard – Parallel universe – We remain.
Losen records 117-2/Plugged/tid 53 min.
Kim Aksnes tp, Otis Sandsjö sax, Hannah Törnell Wettermark fl, Alexander Simm g, Naoko Sakata p, Anton Blomgren b, Andreas Axelsson dr.
Insp i Göteborg i juli 2011.
Betyg 2: ••

Helena Wahlströms musik och texter manar fram en närmast modstulen stämning i lyssnarrummet. I ett medföljande programblad berättas att ”musiken går bortom teori och normer för att finna ett sant uttryck.”  Kanske är det så och möjligen då för att finna ett sant uttryck för melankoli och sorgsenhet. För någon form av espri eller lust är svår att förnimma i vare sig text eller musik.

Det är väl kanske inte nödvändigt att så görs heller. Men det uppstår en känsla av handfallenhet i konfrontationen med dessa fåtaliga anhopningar av svårfångade toner. Det finns liksom inget att spontant fästa tankarna kring.

Även textraderna bär vittne om svårmod och tristess. Det är också ogörligt att finna brister i framförandet av de olika kompositionerna. Något som programbladet beskriver som ”en strävan efter att finna trygghet i otryggheten.” Och musikerna följer en linje mot nya landskap. En linje knappt skönjbar förstås. Någon rytm eller solometodik finns inte åtkomlig utan musikerna lägger närmast bara en bakgrund till den litet svajande flickrumsbetonade sången.

På något sätt påminner Helena Wahlströms röst om många andra svenska nutida sångerskor utbildade vid någon högskola eller folkhögskola. Det betyder att personligheten är svårfångad i denna förhållandevis stillsamma musik.

Ett stycke skiljer sig dock från de övriga och det är Parallel universe där flöjtisten Hannah Törnell Wettermark låter sitt instrument tala fullt ut.

Men dessa ord är ett personligt uttryck inför upplevelsen av denna cd. Du upplever säkert något helt annat och ge dig därför själv chansen att lyssna till detta egenartade verk.

Leif Wigh