Energi och kraft med The Thing

The Thing
Fasching 8 mars
Mats Gustafsson ts, bs; Ingebrigt Håker Flaten elb, b; Paal Nilssen-Love dr

The Thing har spelat ihop som trio sedan 2000 och det hörs från första stund!De är ute på en Europaturné med den nya skivan Shake och det är en sammansvetsad musikalisk-organisk enhet som äntrar scenen på Fasching. The Thing går ut hårt från början och bygger snabbt upp ett starkt samspel. Gustafsson växlar mellan tenorsax och barytonsax och byter rör flera gånger under en och samma låt. Han liksom mejslar fram melodierna ur saxofonerna och det finns något grovhugget skulpturalt över hans spel men också ett intrikat finlir. Håker Flaten spelar inledningsvis fysiskt och percussivt på kontrabasens strängar,men övergår sedan till att mest spela elbas och ibland låter han som en ”Hendrix” på instrumentet, som han verkar kunna använda utan några som helst begränsningar. Han har också en del förinspelat ljud som på ett komiskt sätt interfolieras i musiken.Nilssen-Love matar på med stor kraft och nyansrikedom bakom trummorna. Helt makalöst!Före paus spelar man låtarna Viking Disco och Aim båda från nya skivan.

Andra set inleds med lite rockigare tongångar, i en låt som jag uppfattar heter Vi kommer i Säfflebussen,men som övergår till en lugnare låt med japansk bakgrund för att sedan fortsätta med Sigill och Fra Jord Er Du Kommet från den aktuella skivan.

Det omedelbara, fysiska uttrycket, samt den direkta kommunikationen med publiken, utan omskrivningar, är något som utmärker den musik The Thing spelar. Musiken kan ena stunden vara rå,manglande och pulserande, så nära avgrundsdjupet man kan komma, för att i nästa för en stund bli riktigt vacker. Kontrastrikt, men alltid lika fullt av energi och frigörelse. Vissa låtar har ett stadigt beat medan andra har en friare struktur och det kan ibland svänga som fan!

The Thing hämtar sin inspiration från den expressiva och själfulla frijazz som Albert Ayler skapade på 60-talet och som förråades av saxofonister som Peter Brötzmann och Frank Wright och den hårda, ibland noise-artade rockmusik som Jimi Hendrix skapade samt punkrockens oförblommerade uttryck. Men i första hand är musiken självklart deras egen.

Som extranummer fick vi höra en stillsam låt, Round About Lapa. Det var med en känsla av att fått gå igenom ett slags reningsbad, som jag lämnade Fasching denna kväll…

Roger Bergner

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.