En arbetsseger för Makaya McCraven

Makaya McCraven
Fasching, Stockholm, 21 november 2018.

Trumslagaren Makaya McCraven, med hemvist i Chicago, har ett jazzigt påbrå. Hans far, Stephen McCraven, spelade trummor med bland annat Archie Shepp och Yusef Lateef och Makaya började tidigt spela trummor med såväl jazz-, hip-hop- och r’n’b-musiker. Makaya har turnerat med bland annat trumpetarna Marquis Hill och Corey Wilkes och är väl förtrogen med såväl fusion, hard-bop-inriktad jazz och mer improviserad friform. Han har släppt tre skivor i eget namn och det var material ifrån den senaste, Universal Beings (International Anthem, 2018), som var grund för första set. Och det är ett ganska massivt, tungt och expressivt spelupplägg som gruppen presenterar, där saxofonisten Irving Pierce stundtals spelar fritt och spräckigt starkt understöd av Makayas kraftfyllda, ibland nästan pålande trummor. Gitarristen Matt Gold har också ett fritt och briserande förhållningssätt, där hans crescendoartade solon skapar ett starkt tryck. Samtidigt förblir utfallen tämligen knutna och stillastående. Förlösningen sker i andra set där Makaya varierar uppläggen. Setet inleds med en metrisk jazzfunk, där varje beståndsdel tydligt markeras. Efterföljande tolkning av Tony Williams klassiska There Comes a Time som en soulballad med ett lyriskt gitarrsolo visade upp nya sidor hos gruppen. Inte minst pianisten Greg Spero fick möjlighet att profilera sig med flera innovativa solon på elpiano. Likaså basisten Junius Paul trädde fram, både som en pålitlig rytmkeeper och som drivande kraft i par med Makaya. En arbetsseger till slut för Makaya McCraven, där hans mångsidighet och eklektiska hållning fick exponering, Denna hade i mina öron förmodligen underlättats av att vända på spelordningen,

Ulf Thelander