Boustedt, Christer ”Krille” – altsaxofonist, skådespelare, tv-programledare, med mera

(21 mars 1939 – 4 september 1986)

Christer Boustedt var en av huvudgestalterna i den generation av unga jazzmusiker som etablerade sig på 1960-talet. Han var en mångsysslare med en tillsynes omättlig aptit på livet; först och främst var han saxofonist men också skådespelare med mera. Han var även politiskt engagerad och som medlem i styrelsen för Föreningen Sveriges Jazzmusiker (FSJ) och i Musikcentrum stred han för att förbättra villkoren för frilansande musiker.

Han föddes och växte upp i Bromma. I föräldrahemmet fanns det gott om jazzskivor med Ellington, Lunceford och Basie, så jazz blev tidigt hans musik. Och hos en något äldre granne som spelade altsax fick han höra Cool Blues och Bird’s Nest med Charlie Parker. Han köpte plattor med Dizzy Gillespies storband och det var bebop som blev hans musik. 1953 började han spela och det blev altsax redan från början.

Bland ungdomarna i tradjazzens högborg Bromma var det New Orleans-jazz och klarinett som gällde. Men Christer påpekade att altsaxofonisten Stump Evans fanns med på skivor från 1923 med King Oliver’s Creole Jazz Band och han banade väg för sin altsax och smälte in i de mest skilda sammanhang.

Tillsammans med Björn Netz, en betydande saxofonist i Brommas dåtida udda modernistkretsar, tog Christer så småningom saxlektioner på Borgarskolan för legendariske Sam ”Sama” Jacobsson. Då fick han också börja vikariera i dansband, bland annat på danslokalen Virveln i Stockholm. 1958 kom han med i sångaren Rock-Boris band och spelade med honom ett par år. Samtidigt ingick han från 1959 Sunsiders, ett storband på ungdomsgården Sunside med Arthur Österwall som organisatör. Under de närmaste åren spelade han också med Gugge Hedrenius grupper med varierande besättningar och från 1961 var han en engagerad medlem i Kurt Lindgrens och Lars Werners modernistiska grupper.

1963 blev han också skådespelare. Det skedde i Stadsteaterns uppsättning av pjäsen ”The Connection” som även framfördes 1965. Där medverkade han både som jazzmusiker och skådespelare. 1964 var han med om att starta den avantgardistiska Pistolteatern i Gamla Stan Stockholm. Och han deltog i konserter med experimentell musik med happenings som genomgående inslag på Moderna Museet. Han prövade alla tänkbara musikaliska utbrytningsförsök, men återvände alltid till en moderniserad form av bebop som låg hans hjärta närmast.

1974 såg han i en annons att musikteatergruppen Oktober sökte en skådespelare som kunde spela saxofon. Han fick jobbet och resultatet blev ”Sven Klangs kvintett”, till en början en pjäs som turnerade landet runt med inemot 150 föreställningar. 1976 gjordes den berömda filmatiseringen. Pjäsen handlar om ideologier. Jazzen står för friheten, och Christer spelar sig själv. ”Jag bestämde mej tidigt för att inte bli musiker men väl musikant”, brukade han säga.

1977-82 var han programledare för tv i Norrköping med många fina jazzprogram som resultat. Han medverkade också i tv-program för barn.

Under våren 1984 var han projektledare för FSJ när AMS anslog pengar för att ge arbetslösa jazzmusiker spelningar med rimliga gager. I samarbete med FSJ genomförde han också en enkät för att kartlägga yrkesverksamma jazzmusikers ekonomiska villkor. Det var ett beställningsarbete av kulturministern med uppdraget att ta reda på hur dessa musiker egentligen kunde överleva. Han satt också med i FSJ:s styrelse samt i styrelsen för Musikcentrum, en organisation med uppgift att ordna spelningar åt frilansmusiker.

Under alla år var Christer en viktig medlem i både Gugge Hedrenius bluesinriktade större grupper och i Lasse Werners olika mer lössläppta grupperingar, från duo till halvstor ensemble. Framförallt under 1980-talet ledde han egna band, kvartetter och kvintetter. Han gjorde flera skivinspelningar och 1984 fick han OJ:s Gyllene Skiva för albumet Christer Boustedt Plays Thelonious Monk.

Den enorma kraften och den påtagliga närvaron utmärkte Christer i allt han företog sig. Hans spontanitet var i det närmaste obegränsad; han var utåtriktad och fantasifull. Ur hans oerhörda svarta skägg vällde en frodig generositet fram, ibland i form av ett engagerande och jordnära jazzsolo, ibland i en mustig och poängfylld story ur musikant- eller skådespelarlivet. När han talade om musikers situation kunde ingen ta miste på hans starka engagemang.

Artiklar:

Egensinnig och öppenhjärtig, OJ 3/1975

Christer Boustedt vill spela bebop med ny kraft!, OJ 2/1984

Film:

Sven Klangs kvintett, 1976

CD:

Christer Boustedt, Monk and More (Dragon)

Christer Boustedt Quintet with Bosse Broberg, Blues, Ballads & Bebop (Dragon)