Jonathan Lundberg Band höll ihop allt på ett snyggt sätt

Jonathan Lundberg Band
Stockholm Jazz Festival, Bryggarsalen, 20 oktober 2019.

Jonathan Lundberg Band inleder med en Tribal Tech-låt, spelar en komposition baserad på primtal, jammar på Giant Steps och hyllar Alan Holdsworth.
Det kan möjligen förefalla som en något spretig blandning men trummisen Jonathan Lundberg, basisten Henrik Linder, gitarristen Erik Linder och klaviaturspelaren Kristian Kraftling håller ihop allt på ett snyggt och balanserat sätt.
Att de är gediget musikutbildade – som fusionmusiker brukar vara – och spelat ihop några år märks. Det mesta sitter som en smäck även om det till en början känns lite stelt och torrt. Mot slutet av konserten har de dock arbetat upp ett rejält tryck.

Att det där riktiga lyftet ändå inte infinner sig kan ha att göra med Bryggarsalen. Det är ju en lokal som kan kännas som en ödslig skolaula när det inte är fullspikat.
Gästande tenorsaxofonisten Björn Arkö hjälper till att få fart på musiken med ett expressivt utspel i några låtar. Bland annat i en fin triotolkning av Giant Steps med Jonathan Lundberg och Henrik Linder.
Henrik Linder, som också kan höras med Dirty Loops, är en fenomenal basist. Det vet vi. Hans soloinsatser på den sexsträngade basen är imponerande flyhänta utan att han hänfaller åt enkla tricks för att visa upp duktighet.
Jonathan Lundberg är förstås också en driven musiker. Som bandledare tar han plats men utan att hacka sönder flytet och utan för många jobbiga soloutflykter.
Kristian Kraftling var fantastisk med Jonah Nilsson på Nalen men här håller han en låg profil. Erik Linder tar desto större plats med snygga och väldisponerade gitarrsolon. Att han diggar Alan Holdsworth är tydligt, inte bara för att han skrivit en hyllning betitlad Alan.

Dan Backman