Dölerud Johansson Quintet är en stor grupp i det lilla formatet

Dölerud Johansson Quintet
Fasching, Stockholm, 12 februari 2020.

Dölerud Johansson Quintet har funnits i tre år och 2018 släppte man debutplattan Echoes & Sounds (Imogena), vilket var en av pärlorna bland det årets svenska jazzutgåvor. Merparten av materialet som spelades denna kväll var också hämtat ifrån den, där ett flitigt turnerande under förra året har förädlat och utvecklat kompositionerna. Både saxofonisten Magnus Dölerud och trumpetaren Dan Johansson har starka lyriska grundstommar i sitt komponerande, där både enkla och komplexa melodiska konstruktioner fyllda av intrikata detaljer, förskjutningar och utväxlingar kombineras och varvas.
Samtidigt som det finns en tilltalande lättillgänglighet i de raka uppläggen, så är det inte friktionsfritt utan spänningsfälten och dynamiken ligger framförallt i samspelet i gruppen.

I frontlinjen står Dölerud respektive Johansson, två speltemperament som kompletterar varandra. Döleruds tenorspel är bitvis kraftfullt, bluesfyllt och rytmiskt starkt, medans Johansson trumpet respektive flygelhorn rör sig lätt, flödigt i långa lyriska melodislingor. Pianisten Torbjörn Gulz har en vid spelplan, fyller på med starka, accentuerande blockackord när så är påkallat eller ger sig ut på långa, expansiva, lyriska soloutflykter. Palle Danielssons eminenta basspel är både sammanhållande och vidgande, men ges också stort utrymme för soloutflykter. Fredrik Rundqvists trumspel är följsamt övervakande, mer markerande än drivande men exploderar vid några tillfällen.

Förutom eget material – där också en lekfull komposition av Danielsson ingick – så spelades även underfundig version av Billy Strayhorns Strange Feeling som verkligen gav skäl för titeln samt en blytung tolkning av Jerry Bergonzis Red’s Blues. Att Dölerud Johansson Quintet är en stor grupp i det lilla formatet framgick tydligt under denna välmatade och generösa konsert på Fasching.

Ulf Thelander