Harald Svensson & Undecet: Sketches And Fancies

Footprint
Karin Wiberg v, Eva Lindal v, Sara Nilsson altfiol, Emma Augustsson, cello, Nina De Heney b, Staffan Svensson tr, flh, Signe Lykkebo Dahlgreen ts/bcl, Isak hedtjärn cl, Niclas Rydh trb, Henrik Wartel dr, perc, Harald Svensson p. Insp. i Spinnroad studios, Göteborg, jan 2019.

Det är en stor grupp han har samlat runt sig, Harald Svensson, på Sketches & Fancies, både yngre och äldre musiker, som förenas i musik som både känns improviserad och komponerad. Stråkkvartetten gör skivan extra orkestral, men den får sällan flyga på egen hand, blåset och de övriga instrumenten är ständigt nära, och flikar in en kommentar, trycker in sin färg, i de föränderliga kompositionerna.

Huvudpersonen, pianistveteranen som spelat med allt från Egba och Eje Thelin på 70-talet till flera egna grupper, tycker jag bitvis gömmer sig. Det är musik för ett kollektiv, en myriad av olika röster men Harald Svenssons pianospel kunde ta något större plats. Men visst är han där och får låtarna att ta en annan väg, han styr i det dolda, med små gester. Jag tycker mycket om det avslutande spåret Nightfall där pianot och stråkarna hamnar i ett tonläge som påminner om Brian Eno, Harold Budd och andra ambientpionjärer. Andra gånger, när stråkarna är i centrum, och möter fritt flygande spräckblås, tänker jag på Fire! Orchestras senaste fas.

Musiken har en balans, samtidigt som uttrycket är lite strävt och yvigt. På Dawn kan pianot vara impressionistiskt, även på Latcho Drom, där mötet med stråkarna och rytmerna är äventyrligt, konstmusik, men ändå inte. Promenade är i det närmaste struttig. På Weed är det blåsarna som surrar omkring. Ombytlig musik. Det ryms mycket i Harald Svenssons musikhuvud.

PM Jönsson