ALBERT AYLER Stockholm, Berlin 1966

AlbertAyler
Recenserad i OJ 3-12

ALBERT AYLER
Stockholm, Berlin 1966

Truth is marching in – Omega (is the Alpha) – Our prayer, Bells – Infinite spirit, Japan – Truth is marching in – Omega (is the Alpha) – Our prayer, Truth is marching in – Ghosts, Bells

HatOLOGY 717/Naxos/tid 59 min.
Donald Ayler tp, Albert Ayler ts, Michel Samson vi, William Folwell b, Beaver Harris dr. Insp i Berlin 3 nov 1966 och i Stockholm 10 nov 1966.

Betyg 4: ••••

Hösten 1966 ingick Albert Aylers kvintett i ett amerikanskt turnépaket kallat Newport in Europe. Dave Brubeck, Stan Getz, Sonny Rollins och några till var med. Och så då Aylers kvintett som representant för det som i USA kallades ”the new thing” eller ”free form”. Ett program med stora kontraster och man undrar verkligen vad en överraskad och kanske chockad publik tänkte om kvintettens våldsamma utspel.

Men den holländske violinisten Michel Samson säger i cd-konvolutet att ”publiken blev vild, nästan som vid en Beatles-konsert”. Ännu mer överraskade hade säkert många blivit om de hunnit läsa en intervju i Down Beat som publicerades ungefär samtidigt som Aylerkvintetten spelade i Europa. Angående influenser berättar Albert Ayler att han lyssnat mycket på Lester Young, ”The way he connected his phrases. The freedom with which he flowed”. Och Sidney Bechet, ”I was crazy about him. His tone was unbelievable.”

Don Ayler som finns med i samma intervju lägger till att New Orleans-jazzen kommunicerade ett budskap om att något gott skulle hända och att brödernas musik försöker ”blåsa nytt liv i den gamla New Orleans-känslan att musik kan spelas kollektivt och med en fri struktur (with free form)”.

När man nu hör denna musik nästan femtio år senare, så går det att höra relationerna till äldre jazz i det kollektiva spelsättet. Men här finns naturligtvis också fria utbrott som kanske var det som mest stannade kvar i den dåtida publikens uppfattning av denna fortfarande annorlunda och bitvis kaotiska musik. Ofta naiva melodier, ett citat från Broder Jakob, något som mest låter som en skotsk folkmelodi, några bitar gospel. Allt spelat i en blandning där flera teman återkommer i en helt annan ”låt”.

Flera konsertinspelningar från denna höstturné 1966 har givits ut tidigare, på hatOLOGY 703 finns en inspelning från Lörrach och Paris. Upplägget vid konserterna var att varje artist fick cirka en halvtimmes speltid och det verkar som Ayler-bröderna ställde samman ett antal teman som man spelade vid varje tillfälle. Så är det på denna nya cd från Stockholm och Berlin, där inspelningen från Stockholm inte är tidigare utgiven.

Även om man spelar samma teman så låter det ändå olika. Det som trots allt berör fortfarande är den starka känslomässiga laddningen i musiken. Känslan av att växa upp i ett amerikanskt getto men ändå viljan att via sin musik förmedla ”there must be peace and joy on earth”. Det kan låta 60-tals flummigt när det formuleras i ord, men Aylers musik uttrycker denna önskan och längtan på ett tydligt sätt.

Musik som känns helt nutida och en mycket angelägen utgivning!

Jan Strand